Peter Asplund: All my septembers (Prophone/Naxos, 2020)
Peter Asplund är en, enligt egen utsago, ”obotlig romantiker”. På konvolutet till det i dagarna släppta albumet ”All my septembers” kan vi också läsa oss till…
Stacey Kent: I know I dream – The orchestral sessions (Okeh/Sony, 2017)
Nobelpristagaren Kazuo Ishiguro säger i en intervju att det som gör Stacey Kent till en av de stora jazzsångerskorna är förmågan att övertygande gestalta texterna hon…
Diana Krall: Turn up the quiet (Verve/Universal, 2017)
På ”Turn up the quiet”, en paradoxal men mycket adekvat albumtitel, återvänder Diana Krall till de jazzstandards som varken hon, Bob Dylan eller världens alla andra…
Sarah McKenzie Quartet: Konserthuset, Stockholm, 24 februari 2017
Att vara gammalmodig är kanske ingen merit. Inget att skryta om. Men när Sarah McKenzie sjunger Jerome Kerns och Johnny Mercers underbara jazzstandard ”I’m old fashioned”,…
Diana Krall: Quiet nights (Verve/Universal, 2009)
Går det verkligen att hitta något nytt i sönderspelade klassiker som Bacharachs Walk on by och Jobims Quiet nights? Ja, faktiskt. Diana Krall lyckas med konststycket…
Jane Monheit: The lovers, the dreamers and me (Concord/Universal, 2009)
31-åriga Jane Monheit är en fantastisk jazzvokalist. Sofistikerat förförisk, men med ett känslomässigt djup och en frasering som kännetecknar de största jazzvokalisterna. Nya albumet bor granne…
Michael Franks: Barefoot on the beach (Windham Hill/BMG, 1999)
Egentligen gör Michael Franks samma skiva om och om igen. År efter år. Nya cd-n Barefoot on the beach, den trettonde i ordningen, skiljer sig lika…
Easy listening (1996)
I min barndom hade radion bara tre kanaler. Tre statliga kanaler som aldrig skulle komma på tanken att lotta ut biljetter till Cindy Crawford-filmer eller Michael…
Michael Franks: Abandoned garden (Warner/WEA, 1995)
Bossanovan dog inte med Antonio Carlos Jobim, den lever vidare i Michael Franks musik. Fast precis som hos Jobim handlar bossan här mer om ett slags…
