Laufey: Everything I know about love (Awal Recordings, 2022)
Laufey är 23 år och nyss utexaminerad från Berklee i Boston. Ändå skriver hon bitterljuva melodier och fyndiga relationstexter som vore hon del av gänget som skrev de klassiska sångerna i den amerikanska sångboken. Och inte bara det, hon klarar mjukt gungande bossalåtar i rakt nedstigande led från Jobim också. Adderat med lite r&b och singersongwriter-pop, färgat av klassisk musik och toppat med Chet Baker-melankoli.
Jo, visst är Laufey Lin Jónsdóttirs musik häpnadsväckande snygg och underbart smooth. Utan att, måste tilläggas, förflackas till opersonlig lounge-jazz, även om jag antar att hennes musik av vissa kan uppfattas som lite för sockrad. Själv talar hon om att presentera jazz och klassisk musik för Generation Z.
Den i Reykjavik uppvuxna men numera Los Angeles-baserade Laufey har, som så många andra unga artister, skaffat sig en stor global publik via sociala medier, det var så jag själv upptäckte henne. Hon spelar gitarr, piano och cello men det är den besjälade och oväntat mörka stämman som, tillsammans med det sköra och något manierat teatraliska allvaret, är det mest utmärkande för artistskapet.
Ep:n, ”Typical of me”, som kom förra året är snäppet bättre men visst finns det många självlysande spår den fullängdare som nu kommit. De mjuka bossalåtarna ”Fragile” och ”Falling behind” inte minst. Den första med nylonsträngad gitarr, stämsång, mjukt klinkande piano och svepande stråkar. Den andra lite snabbare och med fyndig text om den unga kärlekens vedermödor.
Fastnar också för de melankoliskt melodiska ”Valentine” och ”Dance with you tonight”, de verkar vara fyndade i en gammal byrå på en dammig vind. Titelspåret ”Everything I know about love” inte att förglömma. Albumets poppigaste spår.
Med så många både genuint kvalitativa och lättillgängliga låtar är det obegripligt att Laufey ännu inte ligger på ett stort skivbolag.
©Dan Backman (rec publ i Jazz/OJ 5/22)
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera