kritik sedan 1993

Lovisa Jennervall: Between you and me (Prophone/Naxos, 2022)

Lovisa Jennervall har med gruppen Ellas Kapell gjort sig ett namn som en personlig uttolkare av den amerikanska sångboken. När hon nu debuterar under eget namn är det med eget material och med andra musiker. Dock fortfarande med mentorn Isabella Lundgren vid sin sida som lyhörd producent. Det kan man faktiskt höra. Och tolka som en riktningsangivelse.

Det mjuka och eftertänksamma anslaget känns igen men den helt akustiska musiken har tagit ett rejält kliv framåt i tiden, utan att direkt kunna kopplas till någon specifik tidsepok.    

Att det börjar med en Radiohead-liknande ackordgång på pianot innebär inte att det är musik som lämnat jazzens domäner. Jazztraditionen hörs såväl i Jennervalls kompositioner och sätt att sjunga på som i ensemblespelet och de solistiska insatserna.

Ima Baeza Bilgin är en ny bekantskap för mig. Hennes känsliga pianospel vill jag gärna höra mer av. Likaså Linnea Jonsson finkalibrerade trumpetsolon.

Det här är musik som andas lugnt och långsamt. Känslor släpps ut i det fria – det gäller både de introverta texterna (som blandar engelska med lite svenska) och den tillbakalutat snirklande musiken – men det blir aldrig bråkigt och störigt. 

Albumets starkaste spår återfinns i början (inte så ovanligt). Men även om det är lite ojämnt, med låtar som inte riktigt funnit sin form, är det tydligt att Lovisa Jennervall breddat sitt konstnärliga uttryck på ett imponerande ambitiöst sätt.

©Dan Backman (rec publ i Jazz/OJ 4/22)  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: