kritik sedan 1993

Trondheim Jazz Orchestra: Happy Endings (Odin/Border, 2018)

Trondheim Jazz Orchestra har samarbetat med många inhemska och utländska musiker under orkesterns 19-åriga existens. Det har resulterat i oräkneliga konserter och en mängd album.

En snabb koll på deras tio populäraste låtar på Spotify uppvisar en musikalisk variationsrikedom inget svensk storband kan matcha. Inte ens Fire! Orchestra.

Den mest avlyssnade låten, en söt ballad gjord i samarbete med den norska trion Kobert, kontrasteras mot intrikat arrangerad orkestral jazz, impro, hiphop, r&b och rock.

Happy Endlings är orkesterns tjugonde album och är en mer renodlad men ändå bångstyrig rundresa i jazzens alla möjliga och omöjliga uttryck.

Kompositör och kontrabasist för det hela är Ole Mårten Vågan och i den orkester som satts ihop denna gång hittar vi Sofia Jernberg och Fredrik Ljungkvist. Jag kan inte urskilja Ljungkvist i den allmänna villervallan men Jernbergs infallsrikt ordlösa sång bidrar starkt till det mestadels lyckade resultatet.

Åtta intensiva spår med vitsiga titlar som ”Me Tar Sand, You Jane” blir lite för mycket av det goda men det går ju lätt att dosera lyssnandet.

Inflytandet av Frank Zappa är uppenbart i flera spår men jag tycker mig även höra ett släktskap med Carla Bley. De är ju inte helt väsenskilda. Orkestrala partier sammanfogas fint med kollektiva ut- och sammanbrott och individuella solon. Ståle Storløkkens distade hammond är skönt störig mot slutet av ”Slob rock”.

©Dan Backman (rec publ i Orkesterjournalen 1/19)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: