När Japan kom till Värmland. Japonism hos Rackstadkonstnärerna 1880-1920: Thielska Galleriet, Stockholm, 2017
Konsthistoriskt inriktade utställningar är per definition mer eller mindre specialiserade. Ser man till titeln på Thielska Galleriets nya utställning – ”Japonism hos Rackstadkonstnärerna 1880-1920” – är vi nere på en nördigt specialiserad doktorsavhandlingsnivå.
Tack för det. Jag och många med mig gillar såväl japonismen som Rackstadgruppen, även om det inte lär vara någon självklar publikdragare vintern 2018. Men vem vet, det var inte heller självklart att Helga Henschen-utställningen skulle bli den framgång den kom att bli.
Utställningen är en förminskad och modifierad version av ”Japan & Racken – Tingens förgänglighet” som producerades av Värmlands museum och visades där 2017. Den är inte så stor till omfånget, Thielskas utställningsrum är ju små, men då det redan finns flera verk av Rackenkonstnärerna i Ernest Thiels samling av svensk konst kan man säga att utställningen fortsätter på övervåningen. Gustaf Fjaestads fantastiska vinterlandskap till exempel. Och, inte minst, hans lika magnifika som härligt utflippade skulpturala träsoffa i Munch-rummet.
Gustaf Fjaestad må vara den mest kända av Rackenkonstnärerna men det var skulptören Christian Eriksson som 1898 lockade upp honom, och fästmön Maja Hallén, till sjön Racken i närheten av Arvika. Paret byggde sig ett hus och snart var det en hel koloni med konstnärer och konsthantverkare som bodde kring sjön.
Rackenfolket brydde sig inte om några manifest men många av dem var teosofer och de levde i en både social och konstnärlig gemenskap. Utmärkande för många av dem var också en praktik som inte särskiljde konst och konsthantverk. Något man idag kan studera på Rackstadmuseet i Arvika.
Precis som Carl Larssson, och så många andra konstnärer mot slutet av 1800-talet, kom Rackenkonstnärerna att intressera sig för den japanska konsten och konsthantverket. Till en början var det de japanska träsnitten som letade sig ut i världen, så småningom blev även hantverksföremål eftersökta. Inflytandet var så stort att begreppet ”japonism” myntades i Frankrike för att beskriva den speciella estetiken: stiliseringen, tvådimensionaliteten och assymetrin.
Utställningen på Thielska må belysa en liten svensk skärva av konsthistorien, men då det japanska inflytandet förblivit starkt ända in i våra dagar – nu kanske mest märkbart i populärkulturen – är det en intressant och betydelsefull skärva. Inte minst bjuder utställningen på mycket fin och sällan visad konst. Kompletterad med inlån från Östasiatiska Museet och Etnografiska Museet.
Det japanska inflytandet är mer eller mindre uppenbart. Bror Lindhs anslående vackra målningar, ”Körsbärsgren” och ”Nypon”, hör med sitt platta perspektiv till de mer uppenbara. Allra finast är hans dekorativt jugendslingriga målning av ett moln. Det är nästan så att man vill dra paralleller till Claude Monets impressionistiska näckrosdammar, särskilt de där han närmar sig en slags abstraktion. Också Monet var ju påverkad av japonismen.
Framför Gustaf Fjaestads ”Rinnande vatten” i brunt och vitt är det också lätt att tänka på Monet. Motivet finns både som en stor olja och som bildväv utförd av Fjaestds Väveri, som drevs av Maja Fjaestad och Gustafs systrar Amalia och Anna.
Ett ännu radikalare utsnitt av en vattenyta finns i det rum som helt ägnas Gustaf Fjaestad. Bildväven ”Algren vid vatten” är med sitt skimrande vattenblänk i gråbruna nyanser förstummande vacker och ett mästarprov när det gäller vävnadskonst.
I samma rum finns också, vid sidan av symbolistiskt laddade målningar, fem av Fjaestads märkliga stabbestolar. Snidade av stubbar och lika fornnordiskt tunga som jugendslingriga landar de i ett fantastiskt uttryck mellan möbel och skulptur.
Maja Fjaestad är inte lika ofta visad som maken. Här får hon i alla fall ett helt rum för sina träsnitt och akvareller. Lugna och känsligt utförda naturstudier som gärna zoomar in på detaljnivå.
©Dan Backman Rec publ i SvD 180304
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera