Årets bästa album 2016
Rumer: This girl’s in love – A Bacharach & David songbook (East West/Warner)
Årets pop. Det var naturligtvis ofrånkomligt att Rumer skulle göra ett album med covers på Burt Bacharach och Hal Davids lika mästerliga som klassiska popsånger. Att en brittisk sångerska år 2016 skulle göra de defintiva versionerna av dessa outslitliga sånger var kanske inte lika självklart. Men med ackompanjerande/arrangerande/producerande maken Rob Shirakbaris begåvat finkänsliga bistånd levererar Rumer sångerna med en sådan utsökt varm melankolisk stämma att det är omöjligt att hitta en endaste liten skönhetsfläck. Som få andra före henne gestaltas de ultraromantiska sångerna som existensiella kärleksdramer där den älskade ges närmast gudaliknande egenskaper och där otrohet och svek blir till svarta hål att uppslukas av.
Mirei: Small parts (Havtorn/Plugged)
Årets duo. Två vackra röster. Piano. Violin. Johanna Edberg och Natalie Migdal visar med sin enastående debut i gränslandet mellan pop, jazz, folk och konstmusik att det inte behövs mer.
Nils Landgren with Janis Siegel: Some other time – A tribute to Leonard Bernstein (ACT/Naxos)
Årets musikaljazz. Nedtonat och så långt från glittrig gaykitschig musikal man kan komma. Nils Landgren, Janis Siegel och arrangören Vince Mendoza plockar upp pärlor från ”West side story”, vänder och vrider på dem lite och påminner oss om Bernsteins storhet.
Rantala Danielsson Erskine: How long is now? (ACT/Naxos)
Årets pianojazz. Finska pianisten Iiro Rantala i ett tillfälligt men mycket fruktbart samarbete med basisten Lars Danielsson och trummisen Peter Erskine. När kommer uppföljaren?
Santana: IV (Santana IV Records/Border)
Årets latinorock. Carlos Santana har tagit sig samman och återbildat den första upplagan av Santana och otippat levererat ett album som nästan matchar de tre första albumens klassiska latinorock.
The Amazing: Ambulance (Partisan/Pias)
Årets psykedeliska shoegazing. Svenska The Amazing verkar bildligt och boksatvligt talat i skuggorna. Med det femte albumet tar de ännu ett mjukt steg längre in i den psykedeliskt folkrockiga musiktradition de så finkänsligt utforskar och utvecklar.
Robert Glasper Experiment: Art Scinece (Blue Note/Universal)
Årets electrojazz. Robert Glasper är bäst på att förena jazzen med hiphopen och neosoulen. Om det är möjligt att tänka sig ett Weather Report frontat av Stevie Wonder och Rick James kommer man i närheten av soundet och känslan på ”Art science”.
Annika Thörnquist: Waltz for the indecisive (Airus Music Group)
Årets jazzdebut. Sångerskan Annika Thörnquist och pianisten Daniel Karlsson har tillsammans hittat fram till en plats där den fusionfärgade jazzen piggats upp med bubblig electropop och soulig singersonwriter-pop.
Hashish: A product of Hashish (Woah Dad!)
Årets kosmiska disco. Svenska Hashish är så långt ute i den flummigt jazzfunkiga och discofierade kosmiska rymdrocken att man som lyssnare förlorar fotfästet. Med exotica som bränsle är det årets mest utspejsade tripp.
Zappa/Mothers: Meat light (Zappa Records/Universal)
Årets musikhistoriska återutgivning (USA). För alla oss som anser ”Uncle Meat” vara Frank Zappas bästa album ger ”Meat light” en fördjupad bild. Kalejdoskopiskt utflippad musik som fortfarande är utmanande och outgrundligt fascinerande.
Träd Gräs och Stenar: Träd Gräs och Stenar (Anthology Recordings/Border)
Årets musikhistoriska återutgivning (Sverige). Träden var och är ett unikt band. Livealbumen ”Djungelns lag” och ”Mors mors” har här paketerats på bästa tänkbara sätt och kompletterats med en cd med outgivet material. Återlyssningen fick mig att delvis omvärdera de två nämnda albumen. Nog finns här sega partier men ”Amithaba” på ”Djungelns lag” och ”Sommarlåten” på ”Mors mors” är Träden som allra bäst.
©Dan Backman 170111
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera