kritik sedan 1993

Morgan Ågren: Through the eyes of a Morgchestra/Mats/Morgan: 35th Anniversary collection (Morgan Records, 2016)

Morgan Ågren och Mats Öberg firar 35 år tillsammans med två plattor. Dels en dubbel-cd med spår plockade från alla deras album, dels med ”morgchestra-versionen” av det verk som Umeåoperans Symfoniorkester framfört med Mats/Morgan Band som del av årets jazzfestival i Umeå.

a3585997581_10”Through the eyes of a Morgchestra” är den midi-programmerade version av musiken som dirigenten Tom Trapp arrangerat för Norrlandsoperans symfoniker. Med analoga pålägg (som violin och träblås) har det blivit en version som står stadigt på egna ben. Vid en direkt jämförelse (orkesterversionen sändes i Sveriges Radio P2 och är planerad att utges nästa år) är det svårt att välja en vinnare. Orkestern ger en rikare ljudbild men midi-versionen är tajtare.

Mats/Morgan-musiken känns igen: här finns samma staplande av upprepade melodislingor, samma hetsigt intrika rytmik. Frank Zappas musik spökar förstås, det gör den alltid när dessa virtuosa herrar är i farten, men Steve Reich, electronica, fusion och brittisk progrock är lika giltiga referenser. Det är mycket snyggt gjort men då Steve Reich-minimalismen sedan länge är allmängods hade man önskat att Ågren valt en mer oprövad väg att gå.

Men nog är det ett mångfacetterat stycke musik: från det suggestivt stillastående, ”Pro tools sudenly crashed”, till den livfulla avslutningen, ”Elka dacapo”.

 

bigoriginal

 

”35th anniversary collection” ger en bra bild av Mats/Morgan-musiken. Här finns allt som är bra och jobbigt med duon: det barnsligt knasiga, det kalejdoskopiskt virriga, det maniskt ösiga. I fantastiska låtar som ”Thank’s for flying with us” och ”Hollmervalsen” (måste tolkas som en hommagé till Samla Mammas Manna-mannen Lasse Hollmer) är de som mest genialiskt egensinniga. Den helflippriga ”Banned again” och ”Coco”, med Meshuggahs Fredrik Thordendal på ondskefull gitarr och sång av Dilba Demirbag och Derek Huntsman, tillhör också det som är värt att särskilt lyfta fram.

©Dan Backman Rec publ i Orkesterjournalen 6/2016

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: