Zappas symfoniska verk: Malmö Live 22 oktober 2016
Blåsarsymfonikerna i Stockholm och Norrlandsoperans Symfoniorkester har framfört verk av Frank Zappa men när Malmö Symfoniorkester viker en konsertkväll åt den amerikanska kompositören är det ändå en händelse värd att notera.
Att han inte framförts mer i Sverige är lite märkligt då prominenta dirigenter som Pierre Boulez, Ken Nagano och, inte minst, Esa-Pekka Salonen sedan länge berett vägen för Zappas postmodernistiskt genreöverskridande verk på konsertscenerna.
I Malmö är det Christophe Mangou som leder symfonikerna genom sex Zappa-kompositioner, kompletterat med tre satser ur Igor Stravinskijs ”Historien om en soldat” och ett improviserat stycke med den franska gitarristen Frédéric Maurin, beskrivet som en ”ljudmålning i sann Zappa-anda”.
Att försöka göra något eget i ”sann Zappa-anda” är dömt att misslyckas så också denna gång: den kollektiva improvisationen – något som Zappa också använde sig av – är kul en liten stund men blir till en återvändsgränd som tar upp värdefull konserttid.
Då hade det varit bättre att få höra mer Stravinskij, Zappa var ju starkt påverkad av hans musik. Sedan kan man tycka att exempelvis ”Våroffer” vore ett mer lämpligt verk att referera till än ”Historien om en soldat”.
Hade man också tagit med något av Edgard Varése, den kompositör som utövat mest påverkan på Zappa, hade det varit full pott. Inte minst för att att den slagverksinriktade kompositören sällan eller aldrig framförs från svenska scener.
Men nog är det härligt att få höra Frank Zappas genuint originella musik tolkad av en svensk symfoniorkester. Den är förvisso krävande, både att framföra och att lyssna på – full av märkliga harmoniska vändningar och komplext bullrande slagverk – men samtidigt garnerad med vackra melodier och en lekfullt humoristisk energi.
”Dupree’s paradise” och ”The Dog breath variations/Uncle Meat” är sprängfyllda av ovanliga klangkombinationer, kontrasterande passager och spännande referenser. Christophe Mangou får orkestern att låta genomgående spänstig och dynamisk och presenterar entusiastiskt Zappa och hans musik på klingande fransk-engelska.
”Naval aviation in art?” är något helt annat. Ett närmast stillastående stycke med en mystisk kärna av spända dissonanser som Mangou beskriver som ”mycket djup och känslosam”.
Symfonikerna lyckas inte lika bra med ”Peaches en regalia” och ”G-spot tornado”. Med adderandet av trumset och elbas blir musiken tungfotad och ljudbilden förlorar kontur och skärpa.
Som extranummer bjuds ett överraskande gästframträdande av Napoleon Murphy Brock, en galenpanna till saxofonist och sångare som jobbat med Zappa och som råkar vara i Malmö denna dag. Han delar ut muffins, deklamerar Zappas introduktion till ”Muffin man” och är med på saxofon i en repris av ”Peaches en regalia” och, som ytterligare ett extranummer, en version av nämnda ”Muffin man” med trummor, elbas och en klappande symfoniorkester. Det är ett upptåg typiskt för Zappa, musikaliskt lättviktigt men kul.
Urvalet går förstås att diskutera. Vad som valts och vad som valts bort. Zappa har en mycket omfattande diskografi och verkföretckning så det finns mycket att välja på. Endast ett av de verk som inkluderats, ”Naval aviation in art?”, är komponerat direkt för en symfoniorkester, resten är låtar skrivna för rockbandssättning och i efterhand arrangerade för orkestrar av varierande storlek.
Kan man hoppas på att det blir en fortsättning både i Malmö och övriga landet?
©Dan Backman/En kortare rec publ i SvD 161024 (foto Dan Backman)
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera