kritik sedan 1993

Ed Sanders (2008)

Ed Sanders är en amerikansk 68-ikon. Som medlem av undergroundgruppen The Fugs var han i första ledet när 50-talets beatnikkultur blev till 60-talets hippierörelse. Dan Backman träffar en högaktiv 69-åring på kort Sverigebesök med muntert subversiva dikter och sånger. Och åsikter om svensk inrikespolitik.

Ed Sanders är lite bättre från förkylningen som kom lagom till Sverigebesöket. Nu bor han hos en kompis på Reimersholme som är barnläkare och som gett honom en spraydusch med kortison. Det hjälpte.

Till Sverige har han kommit på inbjudan av Robert Jakobsson, konstnärlig ledare för Teater Albatross. Besöket har inkluderat uppträdanden på Teater Albatross poesifestival i Tokalynga i Halland och Kulturhuset i Stockholm. Poeten, musikern och agitatorn har läst dikter och sjungit sånger, dock inte till ackompanjemang av någon av de udda musikinstrument han konstruerat och byggt själv hemma på gården i Woodstock. Den här gången blev det bara en sequenser.

Det finns mycket man kan prata om med en man som brukade hänga såväl med Janis Joplin och Jimi Hendrix som med poeten Allen Ginsberg och agitatorn Abbie Hoffman, men själv vill han helst av allt tala om svensk inrikespolitik.

– Sverige är en av världens bästa nationer, slår han fast halvliggande i en soffa. På ett lite förenklat sätt lägger han ut texten om socialdemokratins välsignelser och den nuvarande koalitionens enligt honom förkastliga privatiseringar.

– USA har mycket att lära av Sverige. Det är ingen girig nation, men samtidigt blomstrar det, såväl ekonomiskt som socialt. Det är också ett land som hålls samman på ett helt annat sätt än USA, säger han och lovprisar sjukvården, semestrarna och föräldraledighet.

– Hemma i USA skulle det betraktas som kommunism. Eller maoism. Eller trotskism, fortsätter han och förklarar att han nu ville ”komma tillbaka och kolla upp läget”.

Jag har gjort en del efterforskningarna om vad som hänt efter mordet på Palme, socialdemokratins högervridning, mordet på Anna Lindh av en konstig ung man, och den knäppa koalition som ni har nu som vill privatisera det mesta. Om ni röstar bort dem 2010 har de ändå hunnit göra stor skada på sociala nätverk, sjukhus, skolor. Ni får inte nedmontera era sociala program, det kommer ni att ångra. 

Stockholm känns lite, som han uttrycker det, ”nervöst”. Men det uppvägs av att resten av landet känns desto mer avspänt.

– Man vet att Sverige aldrig kommer bomba någon, konstaterar Sanders som sedan första gången med The Fugs, nästan på dagen för 40 år sedan, besökt Sverige ”a bunch of times”. Senast gången var 1994, även då på inbjudan av Teater Albatross.

Ed Sanders är mest känd för undergroundgruppen The Fugs. Tillsammans med poeten Tuli Kupferberg skrev de vilt spretande sånger om politik, sex och droger.

The Fugs blev inte bara till en av hippierörelsens stilbildande band – även om newyorkarna inte alls var lika snälla och naiva som blomsterbarnen på den amerikanska västkusten – de var även, med sina politiska texter och spela själv-ideologi, en av den svenska proggens viktigaste utgångspunkter. Inte minst har proggpionjärerna International Harvester, som sedemera blev Träd, Gräs och Stenar, och Sound of Music, som blev Blå Tåget, angivit The Fugs som en av deras främsta inspirationskällor.

I förlängningen gav frontmännen Ed Sanders och Tuli Kupferbergs  oborstade utspel och satiriska texter näring även till punken och indiescens DIY-rörelse.

De båda poeterna leder fortfarande gruppen, 43 år efter starten i New York, men efter The Fugs final cd (part two) som just nu är under inspelning blir det antagligen vare sig fler skivor eller fler konserter.

Kompanjonen Tuli Kupferberg är 84 år och har av förståeliga skäl ingen större lust att kuska runt i en turnébuss.

Vid sidan av The Fugs – som splittrades 1970 men återuppstod 1984 – har Ed Sanders en egen karriär. Musikaliskt har det inte varit lika intressant och slagkraftigt, tonvikten har mer legat på författarskapet och poesin.

Du skriver poesi men använder ofta diktformen även för historiska och biografiska böcker.

– Jag skriver den amerikanska historien i diktform. Det har jag hållit på med i tio år. Jag har skrivit fem volymer och är nu klar med 1900-talet. Det är rätt krångligt, men det är mitt sätt att göra det på.

Har du kvar samma politiska åsikter som på 60-talet?

– Absolut! Frihet, politisk insyn, välfärd för alla, nationell sjukvård, fem veckors betald semester, fri utbildning, reglerad prissättning av mat och drivmedel. En vänstervriden filosofi med stor frihet för medborgarna. Stimulera människor till konstnärlig kreativitet.

Hängde du verkligen med Charles Manson?

– Ja, fast först efter att de blivit arresterade. Jag skrev många brev till Manson, frågade honom om en massa saker. Han tycker inte om mig. De är mördare och jag gillar inte mördare. 

Var du kompis med Frank Zappa?

– Ja! Jag skrev omslagstexten till hans sista album Have I offended someone? Vi brukade hänga med Zappa och Mothers när de var i New York. Vi gjorde även en del konserter tillsammans. 

Ångrar du drogliberalismen?

– Nej, jag tycker de flesta droger ska legaliseras. De ska bara förses med varningar, som cigaretter och alkohol. Jag kan inte förstå varför man skulle hindra en vuxen att röka marijuana. Vissa kan hantera sprit, några kan det inte. Samma sak med att röka gräs. Heroin har dödat många, så du måste vara väldigt försiktig med det. För mycket amfetamin och kokain kan var dödligt också. För mycket alkohol förstör din lever. Det är som romarna sa att man ska vara måttlig i allt. Det är en livsfarlig värld där ute.

Berätta om ditt liv hemma i Woodstock.

– Vi bor i ett litet hus i skogen. Vi eldar med ved. Jag är engagerad i miljöfrågor i trakten och har hjälpt till med att skriva några lagar för att skydda staden och vattnet. Vi tillåter inga köpcentrum, inga butikskedjor och inga McDonalds. Det är en fin liten stad, sedan länge en slags konstnärskoloni med många poeter och konstnärer.

– Jag läser poesi och tar skogspromenader, försöker göra det bästa av min ålderdom och bidra på mitt lilla sätt till att inte USA ska vara så inriktat på krig. Amerika måste sluta bomba människor.         

Edward Sanders

Född: 17 augusti 1939.
Bor: i den lilla staden Woodstock, på den amerikanska östkusten.
Gift med: konstnären Miriam R. Sanders sedan 1961. Paret har en dotter som är advokat i Boston.
Har skrivit böcker om: Charles Manson, Anton Tjechov, Allen Ginsberg.
Lyssnar gärna på: Brahms, Satie, Beethoven, Henry Cowell.
Pågående arbete: Amerikas historia på vers, från 1450 till 2000. Hjälper till med manuset byggt på boken han skrivit om Charles Manson. Spelar in det sista albumet med The Fugs.
Hemmabyggda instrument i urval: Talking tie, The Pulse lyre, The Light lyre, The Microlyre, The Mona Lisa lyre.
Senaste album med Ed Sanders: Poems for New Orleans, 2007.
Senaste album med The Fugs: The Fugs final cd (part 1).
Rekommenderad lyssning med The Fugs: The Fugs first album, 1965, Tenderness junction, 1967, Golden filfth, 1970.
Presidentvalet: Röstar på Obama.

©Dan Backman/publ i SvD 080428 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: