Herbie Hancock: River – The Joni letters (Verve/Universal, 2007)
Inte hade jag trott att Tina Turner skulle kunna göra en perfekt cover på en av Joni Mitchells bästa låtar.
Men så är fallet när den annars så riviga sångerskan lugnar ner sig och, precis på rätt avstånd från originalet från 1975, tolkar Edith and the kingpin tillsammans med Herbie Hancock, Wayne Shorter, Dave Holland, Vinnie Colaiuta och Lionel Loueke.
Samtliga inblandade musicerar på toppen av sin förmåga, särskilt gitarristen Lionel Louke, som avspänt och sofistikerat plockar sensationellt coola figurer på sin gitarr.
Resten av denna personliga hyllning av Joni Mitchells konstnärsskap når inte upp till denna svindlande nivå men är absolut att föredra framför Joni Mitchells precis utgivna senaste album (som man faktiskt, nu när man smält att det faktiskt kommit, hade kunnat leva utan).
Den mångsidiga och nyfikna Herbie Hancock, som står som huvudsaklig avsändare, är naturligtvis mycket lämpad för uppdraget och broderar vackra figuerer på flygeln genom albumets hela speltid. I likhet med medproducenten Larry Klein och saxofonisten Wayne Shorter har han förut spelat med Joni Mitchell (fast inte, som Larry, varit ihop med henne).
Mycket är instrumentalt men på tre av spåren gästas den nämnda ensemblen av sångare. Bäst lyckas som sagt var Tina Turner men Norah Jones gör en rökig Court and spark som står sig bra mot originalet.
Corinne Bailey Rae gör en söt version av The River och Leonard Cohen gör en annorlunda men fungerande The jungle line. Däremot är den svala Luciana Souza inte alls lämpad att göra den magiska sången om Amelia (från Hejira, Mitchells bästa album), fast med ett känsligt komp blir det ändå rätt bra i slutändan. Joni Mitchell själv sjunger Tea leaf prophecy med jazzig timing och intonation.
©Dan Backman Rec publ i SvD 071017
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera