kritik sedan 1993

Paavo: Paavo (Apart, 2007)

Paavo flyger in som en främmande fågel på den svenska jazzscenen. Egensnnigt trippande med en färggrann fjäderskrud och kvirrande fågelsång som torde få jazzens ornitologer att förvirrat leta bland namn och årtal.

Debutalbumet är en smärre sensation vad gäller komposition, arrangemang och klangbilder. Improvisation och soloinsatser utgör en viktig beståndsdel, men det är inte där som den egentliga styrkan ligger.

Gruppen leds av pianisten Cecilia Persson och sångerskan Sofia Jernberg. De båda skriver allt material och ligger så nära varandra kompositionsmässigt att det är svårt att skilja dem åt.

Blåsarna Jonas Knutsson, Nils Berg och Thomas Backman, basisten Clas Lassbo och slagverkaren Gustav Nahlin bidrar starkt till helheten, men det är Sofia Jernbergs frimodigt vindlande sång och Cecilia Perssons intrikata och dynamiska pianospel som står i händelsernas centrum.

Tillsammans skapar det en ovanligt stark helhet, som även inkluderar texter, kläder och skivomslag, med beröringspunkter såväl i frijazzen som konstmusiken.

Debuten är stundtals lite mastig men tre av de tio spåren, The fairy, Ouvertyr och Climb above the trees, är något av det bästa som frambringats på den svenska jazzscenen.

När gruppen i The fairy broderar intrikata mönster med de vackraste Frank Zappa-trådar de kunnat hitta vill man frambära gåvor, hyllningar och hedersbetygelser.

© Dan Backman Rec publ i SvD 070228

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: