kritik sedan 1993

Dolly Parton: Forum Horsens, Horsens, 6 mars 2007

Man ser inte många fundamentalistiska cowboyhattar i Forum Horsens. Däremot har ett stort antal av de 4500 som kommit till premiärspelningen i den danska staden Horsens passat på att köpa vita eller rosa Dolly Parton-hattar med strass på brättets kant.

Det är Dolly Partons första Europaturné sedan slutet av sjuttiotalet. På den tiden var countrymusiken ett reservat för en specialiserad grupp, idag är det en folklig angelägenhet världen runt.

Dolly Parton själv är en av de som jobbat hårdast på att öppna upp countryn mot annan musik. På senare år har hon lyfts fram för sina bluegrassplattor, men det är att förminska henne som artist då storheten ligger i en fenomenal förmåga att även få den stompigaste country och den mest sentimentala pop att bli både trovärdig och personlig.

Allt finns med på Forum Horsens-konserten; en noggrant och entusiastiskt presenterad greatest hits-kavalkad, framfört med övertygande tryck och precision av ett stort och säkert band. Och, inte att förglömma, en Dolly Parton som, vare sig det handlar om en härligt stunsig Here you come agin eller en rörande naiv Coat of many colors, sjunger starkt och klart konserten igenom.

Konsertupplägget är befriande opretentiöst och bygger helt på Dollys spektakulära utstrålning och förmåga att kommunicera över scenkanten. Något som förstås underlättas i den relativt lilla arenan på den jylländska västkusten.

Nog skulle man kunna peka ut svagheter, som en buskisduett med en låtsas-Elvis. Man skulle också kunna påtala Dolly Partons ständiga mytologisering av sig själv och den strävsamma uppväxten i Smokey Mountains. Eller det affekterade och forcerade tilltalet mellan låtarna.

Fast det är smällar man får ta på en Dolly-konsert. Och inte kan man annat än kapitulera inför den plastikopererade och fettsugna 61-åriga grälla framgångssagan när hon oförställt och till eget komp på cittra sjunger den av lantlig americana klingande My Tennessee mountain home. Det är ett tecken på artistisk storhet när man kan förena till synes oförenliga motsatser till en övertygande konstnärlig helhet.

Konsertlängd: Två timmar med paus. Inga extranummer.

Antal musiker på scen: 11, varav tre körsångare.

Antal kläd- och perukbyten: Två. Först en gul dräktjacka och kort guldkjol, sedan en vit sjuttiotalsinspirerad kreation med knälånga tights.

©Dan Backman (rec publ i SvD 070308)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: