kritik sedan 1993

Vendela Blomgren: Röda spår (Josef Karnebäck, 2022)

Vendela Blomgren anknyter till en fin svensk tradition av melodiös jazz parad med vardagsnära texter. På 60-talet var denna i god mening lättillgängliga jazz framför allt synonym med Monica Zetterlund, idag är det Amanda Ginsburg vi tänker på. Det finns förstås fler bra samtida exempel, som Mimi Terris, och säkert några som jag inte kommer på just nu.

Vendela Blomgrens fina debut, gjord tillsammans med basisten Josef Karnebäck som komponerat musiken, har ett lite mer samtida musikaliskt anslag än den mysjazz man förknippar med Amanda Ginsburg. Blomgrens texter är också – men inte alltid – lite mer allvarligt resonerande än Ginsburgs mer vitsiga formuleringskonst.

Det är en på alla sätt och vis mycket fin, genomarbetad och gediget musikalisk debut detta. Vendela Blomgren sjunger med en sympatisk direkthet, kompet är avspänt pådrivande och trivsamma blåsarrangemang piggar upp.

Gästande blåsarna Magnus Lindgren och Björn Arkö hjälper förtjänstfullt till, likaså Erik Söderlind som bjuder på ett mycket snyggt akustisk gitarrsolo i öppningsspåret ”Börjar om”. Björn Arkös i sammanhanget välgörande tuffa saxsolo i ”Sången till dig” är också värt ett hedersomnämnande.

Samtliga spår håller hög klass men som en avslutning väljer jag att lyfta fram den vuxna vaggvisan ”Sov gott”. Den skulle kunna uppfattas som lite för snäll och söt men jag köper allt rakt av.

©Dan Backman 220112

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: