kritik sedan 1993

Paradise League: Megaburger live session (Paradise League, 2022)

Med en dåres envishet fortsätter jag att tokhylla Paradise League. Jag vill ju att fler ska få upp ögonen för det hyperenergiska fusionbandet från Stockholm. 

Det tredje albumet är lika bra som föregångarna ”Welcome to Paradise” och ”Let’s go to Funky City”. Nu som då är det pastelligt melodiös fusion, fritt svävande mellan Los Angeles och Tokyo och styrd med en joystick från 80-talet. Någonstans i bakgrunden lurar forntida inspiratörer som isländska Mezzoforte och japanska Casiopea. Ibland hör jag ekon av Weather Report, som i ”Super drum”.

De sex spåren på detta nya album släpptes först som liveinspelade sessions på Youtube, med start i november förra året. När de nu samlats är det under mottot ”188% prime fusion”. Och visst är det prima vara detta: snabb och tajt gladfusion – som bör doseras förståndigt för att inte bli utmattande –  framförd med ett gott humör som världens samlade elände inte tycks rå på.

Ensemblespelet är polerat och med distinkta kanter, samtidigt som låtarna kränger sig otåligt och syntljuden låtsas vara störiga karaktärer från gamla tv-spel. Samtliga medverkande, inkluderande basisten Gabriel Dahl och trummisen Aleksi Ylimäki, är goda solister men som vanligt blir jag allra mest knäckt av Oscar Olséns gitarrsolon.

©Dan Backman (rec publ i Jazz/OJ 4/22) 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: