Sarah Riedel, Jonas Karlsson m fl: Musik, sa Alfons Åberg (Universal, 2022)

av Dan Backman, 5 september, 2022

Georg Riedels betydelse för den svenska jazzen kan inte överskattas. Det var ju ändå han och Jan Johansson som 1964 gjorde den monumentala albumklassikern ”Jazz på svenska”. 

Men den idag 88-åriga kontrabasistens och kompositörens viktiga närvaro på den svenska jazzscenen går både längre bak och längre fram i tiden än så: från debuten med Lars Gullin på det tidiga femtiotalet till dagens samarbeten med jazzmusiker ur en yngre generation. Numera som kompositör och arrangör mer än utövande musiker.

Samarbetet med Jan Johansson ledde också fram till Georg Riedels alla älskade barnvisor. När Jan Johansson tragiskt omkom i en bilolycka var det Georg Riedel som tog över komponerandet av musiken till den första Pippi Långstrump-filmen. Efter det har det inte bara blivit mängder av musik till Astrid Lindgren-berättelser utan också tonsättningar av författare som Lennart Hellsing, Barbro Lindgren och Gunilla Bergström.

Det är musiken till den sistnämndas berättelser om Alfons Åberg som nu uppmärksammas på det precis släppta albumet ”Musik, sa Alfons Åberg”. Riedels och Bergströms fina visor har förvisso hörts av många generationer barn och vuxna men här lyfts de ut ur berättelserna och får verka på egen hand. Med nya arrangemang – av Georg Riedel och Calle Bagge – och framförda av en eminent konstellation jazzmusiker har det blivit lika sympatiskt som välljudande.

Det finns ett melankoliskt drag i de nyinspelade sångerna. Precis som i Alfons Åberg-böckerna. Instrumenteringen är helt akustisk och tempot är lite släpigt, något som parar sig mycket väl med Gunilla Bergströms vänligt eftertänksamma vardagsrealism.  

Här finns drag av såväl jazz och folkmusik som visa och konstmusik. Ibland låter det som om en kammarmusikensemble spelar, ibland som en grupp från Missionskyrkan. Det sista menat som ett positivt omdöme. 

Den underbara Alfons Åberg-signaturen är förstås instrumental men i övrigt är det Sarah Riedel och Jonas Karlsson (sedan några år tillbaka den officiella Alfons Åbergs-berättaren) som sjunger, med hjälp av Sonja Skokic Riedel och Judit Bådagård i den vackra ”Tänk om det bara är vi”. Båda Riedel och Karlsson sjunger okonstlat, utan några som helst åthävor. Jag kan sympatisera med det men samtidigt sakna ett lite mer konstfullt vokalt broderande.

Med detta sagt kan man inte säga annat än att det här är svensk barnkultur när den är som allra bäst. Hatten av för det.

Fick jag önska mig något så skulle det vara ett längre album med fler visor, men då det kommer mer material från inspelningarna i augusti får man väl betrakta detta som en aptitretare. 

Vore också kul om man vågat sig på lite fler jazziga friheter, som tvärflöjtens lika små som diskret frihetliga steg i den ljuvligt mjukjazziga ”Lite som man vill”. Med så många bra jazzmusiker i Atlantis-studion hade det varit toppläge för några solon, de hade ju inte behövt vara så långa att de skulle skrämmma bort lyssnare ovana vid jazzimprovisation.

©Dan Backman (rec publ i SvD 220611)