Pierre et Gilles: Spritmuseum, Stockholm, 2022
Pierre et Gilles och Gilbert & George är konstvärldens mest kända och tydligast profilerade gaypar. Det finns likheter – som att de både lever och arbetar tätt ihop – men där de provokativt egensinniga britterna Gilbert & George är utpräglat konceptuella och inte gör någon åtskillnad av liv och konst låter fransmännen Pierre et Gilles själva konstnärskapet var överordnat livet som privat par och professionell konstnärsduo.
Pierre et Gilles har inte heller den uppburna position i den internationella konstvärlden som Gilbert & George så länge haft. Det är liksom ingen slump att britterna ställts ut på Moderna Museet och fransmännen på Spritmuseum (att de ställs ut just där kan spåras till att de 1993 gjorde en annons för Absolut Vodka).
Utställningen är deras första i Sverige. Det är lite överraskande då det – i alla fall för mig – känns som att deras gaykitschiga bilder så länge jag kan minnas varit synliga i det härliga gränslandet mellan konsthistoria, religion och populärkultur. Jag har sett dem på samlingsutställningar och det klassiska Parisgalleriet Templon, men framför allt reproducerade i böcker och som skivomslag, vykort och affischer.
Från att inte ha intresserat mig nämnvärt för biografin läser jag mig nu till att de heter Pierre Commoy och Gilles Blanchard, att de träffades 1976, vid öppningen av en Kenzobutik i Paris, och att de varit ett par sedan dess. Ser också en dokumentär, ”Par i kitsch”, som lämpligt nog finns tillgänglig på SVT Play. Där framstår de som ett lika trivsamt som strävsamt arbetande konstnärspar.
Utställningen på Spritmuseum har havet och sjömännen som huvudsakligt tema. Det anknyter till museibyggnadens maritima historia och plats på Djurgården, alldeles intill vattnet.
Med titeln ”Troubled waters” indikeras att det inte enbart handlar om mytologiserad sjömansromatik. Vad vi istället möter är unga män insnärjda i fisknät och allehanda annan bråte som fyller och förgiftar världshaven. Som i verket ”Den mirakulösa fångsten” där vi ser ett ungt gaypar som med läpparna tryckta mot varandra tycks ha mött döden.
Jag betvivlar inte engagemanget och det ärliga uppsåtet men utställningen utgör knappast något tungt klimatpolitiskt inlägg. Snarare är det så att plastskräpet, som de själva samlar på och använder som rekvisita, har den dekorativa potential som de så skickligt använder sig av när de bygger upp tablåerna som ska fotograferas.
Pierre et Gilles har flera gånger porträtterat Sankt Sebastian – annekterad av homosexuella som ett skyddshelgon när aids härjade som värst – och här förekommer han på två bilder. I ”den svarte Sebastians symfoni” ser vi honom, som alltid, fastbunden vid en pelare och träffad av pilar, skillnaden är att han nu befinner sig på havets botten, omgiven av nät, fiskar och maneter.
Bland alla unga vältränade gaymän finns också ”Coronamadonnan” och ”Havens drottning” samt några bedagade kvinnor i nattlig hamnmiljö.
Alla, män och kvinnor, är som brukligt namngivna. Många är de som poserat i deras ateljé, både okända vänner och superkändisar. Den för mig mest kända här är den franska sångerskan Sylvie Vartan.
Det är inga glada nunor vi möter. Alla blickar melankoliskt inåt, som vore de avskurna från världen. Så brukar det vara i deras bilder, men här blir det extra påtagligt.
Poängen med att visa deras bemålade fotografier på en utställning är att de konstfullt utförda ramarna – som ibland överträffar bilderna – tydligare blir en del av verken. Likaså kan man närstudera hur Gilles Blanchard med färg och liten pensel får de redan drömskt glittriga fotografierna att bli ännu mer kitschigt overkliga.
Ändå är det som att bilderna fungerar bättre som reproduktioner. Upphängda i en dunkelt belyst utställningslokal lyckas de bemålade fotografierna inte riktigt leva upp till duons konstnärliga anspråk. Tittar man bakåt blir det också uppenbart att de inte – som Gilbert & George – förmått utveckla sitt bildspråk. Antagligen kommer det alltid att vara fast i en glammigt gayig åttiotalsestetik.
©Dan Backman (rec publ i SvD 220320)
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera