kritik sedan 1993

Iiro Rantala, The Deutscher Kammerphilharmonie Bremen: Playing Gershwin (ACT/Naxos, 2020)

Titeln är missvisande. Den finska pianisten och den tyska orkestern spelar förvisso George Gershwin på detta deras andra samarbete, men fyra av sju spår är komponerade av Iiro Rantala själv.

Rantala är naturligtvis väl lämpad att framföra Gershwins underbara ”Rhapsody in blue” (för mig odödliggjord genom Woody Allens kanske bästa film, ”Manhattan”). Den finska pianisten har ju tekniken, kraften, temperamentet och den jazziga livfullhet som krävs för att göra den för sin tid (1924) radikalt genreöverskridande kompositionen rättvisa.

”Porgy and Bess”-sviten är minst lika odödlig men här spelar Rantalas landsman, tillika violinist, Antti Tikkanen en minst lika stor roll.

Men även om Gershwin är Gershwin, och framförs med bravur, klarar sig Rantalas egna kompositioner bra. Likt Gershwin, fast från motsatt håll, sammanför han ju den klassiska musiktraditionen med jazz.

Antti Tikkanen ges också en stor roll den temperamentsfulla ”A concert tango” som sammanför den robusta finska tangon med den mer verserade argentinska. Bäst är ”Anyone with a heart”, Rantalas personliga tribut till Mozart.

©Dan Backman (rec publ i Orkesterjournalen 1/20)  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: