kritik sedan 1993

Cécile McLorin Salvant: Konserthuset, Stockholm, 11 mars 2022

Cécile McLorin Salvant har besökt Konserthuset tidigare. 2017 var hon här med Aron Diehl Trio och året därefter med Clayton-Hamilton Jazz Orchestra. Möjligen är det därför hon bemöts med ett så stormande bifall redan när hon kliver in på Grünewaldsalens låga scen den andra av två konserterkvällar. Men lite överraskande är det ändå.

Den här gången är hon här med Sullivan Fortner. Den New Orleans-bördiga pianisten har en egen karriär men spelade också i den bortgångna trumpetaren Roy Hargroves band under sju år. 

Han har en lite blyg framtoning men hans spel är mycket expressivt och allt annat än linjärt. På något sätt är det som att han tar stor plats men samtidigt låter Cécile McLorin Salvant vara huvudperson. Kemin mellan dem är stark och tillåter Cécile McLorin Salvant att välja låtarna de ska spela i stunden. 

När hon någonstans i mitten av konserten frågar ”vad vill du spela Sullivan?” börjar han klinka på en melodi som återfinns på Cécile McLorin Salvants album ”The window”. Den vackra balladen ”Tell me why” kommer ursprungligen från en bortglömd musikal, ”Bonanza bound”, och blir till en finstämt melodisk vilopunkt i en konsert som annars präglas av ett expressivt utspel.

Personligt tolkade musikalmelodier – ibland lite onödigt tillkrånglade – går som en röd tråd genom konserten. Några kommer från Cécile McLorin Salvants favoritmusikal ”Gypsy”, med musik av Jules Styne och sångtexter av den förra året bortgångna Stephen Sondheim (hade önskat att få höra något från Sondheims musikaler, tror att det skulle varit en perfect match).

Det blir också ett sjok med melodier från ”The wizard of Oz”. Inte bara örhänget ”Over the rainbow”, som görs i en fantastiskt bra tolkning. Och, inte att förglömma, vi får också en fin tolkning av Bertold Brechts och Kurt Weills ”Pirate Jenny”, från ”Tolvskillingsoperan”. 

Med sitt stora vokala omfång och register framför Cécile McLorin Salvant allting med bravur. Hon sjunger med hela kroppen och övertygar med sitt lite teatrala utspel att hon skulle kunna vara en utmärkt musikalartist. Om hon ville.

I det första extranumret sätter sig Cécile McLorin Salvant på pianopallen bredvid Sullivan Fortner, som hjälper till med det vokal i titelspåret från det nyss utgivna albumet ”Ghost song”. 

Ytterligare ett extranummer – ”Left over”, en snygg jazzballad skriven av henne själv – avslutar en konsert som med en jazzig inställning gör en djupdykning i en mycket amerikansk musiktradition, men där Sullivan Fortners något Thelonius Monk-aviga spel också plockar in inflytande från den europeiska konstmusiken.

©Dan Backman (rec publ i Jazz/OJ 2/22)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: