kritik sedan 1993

The Beach Boys: Feel flows: The Sunflower & Surf’s up sessions 1969-1971 (Capitol/Universal, 2021)

The Beach Boys var en amerikansk framgångssaga fram till och med utgivandet av mästerverket ”Pet sounds” 1966. Efter det bröt Brian Wilson ihop fullständigt, resulterande i att inspelningarna av uppföljaren ”Smile” inte kunde slutföras och lades på hyllan. Att det kommit att bli ett av tidernas mest omtalade och mytomspunna kultalbum, och att det 2004 rekonstruerades av Wilson och andra musiker, är en historia som löper jämsides med den om att Beach Boys som grupp tappade såväl popularitet som relevans utan det allenarådande musikgeniet vid rodret.

Den box med fem cd som nu släppts, ägnad albumen ”Sunflower” (1970) och ”Surf’s up” (1971), är del i vad man kan kalla för ett återupprättande av gruppens produktion efter ”Pet sounds”, med den endast sporadiskt närvarande Wilson.

Den följer på återutgivningar av ”Wild honey”, ”Friends” och ”20/20” och är precis som dessa en närmast överambitiöst nördig dokumentation av inspelningarna, inkluderande outgivna låtar (som förstås funnits som bootlegs), alternativa versioner och mixar och tagningar med antingen enbart sång eller enbart kompinstrument. Härligt för oss fanatiker, överkurs för de måttligt intresserade.

Så hur står sig ”Sunflower” och ”Surf’s up” idag? Ett halvt sekel senare. Tja, riktigt bra får man säga. Det klassiska pophantverket imponerar än idag och den karaktäristiska stämsången sitter där den ska, även om det bara var Brian Wilson som fick stämmorna att nå himmelska nivåer.

Båda albumen präglas av en osalig blandning av lika kompexa som sublima kompositioner av Brian Wilson (några hämtade från ”Smile”-sessionerna) och mer eller mindre lyckade låtar av de övriga medlemmarna (till de bättre hör Dennis Wilsons gulliga ”Forever”, Bruce Johnstons nostalgiska ”Deirdre” och Carl Wilsons progressiva ”Feel flows”).

Det var en nödvändig nyordning: när Brian Wilson helst låg till sängs och åt godis i våningen ovanför hemmastudion fick de andra – brorsorna, kusinerna och kompisarna – kliva fram i hans ställe.

mptvimages.com

Beach Boys-männen hade för länge sedan slutat sjunga om surfingbrädor, bilar och tjejer. Nu var det istället mognare relationer som besjöngs, varvat med ekologiska inlägg och pläderingar för en grönsaksbaserad diet. Ämnen i linje såväl med det tidiga 70-talets hippie-ideal som dagens klimatkris-debatt.

Värdet med den innehållsrika och snyggt paketerade cd-boxen (som inte lär bli den sista) ligger främst i cd-skivorna med utdrag från de olika studiosessionerna. Beach Boys-männen var fantastiska sångare och duktiga instrumentalister men hade också en formidabel uppbackning av Los Angeles bästa studiomusiker, många från den informella och idag legendariska konstellation som gick under namnet The Wrecking Crew.

Det må verka tråkigt att bara lyssna på ett komp men när kompositionerna är så välgjorda, med både vacker och intressant harmonik, och framförandet så levande och varmt, blir det en både meditativ och hypnotiserande musikalisk upplevelse.

©Dan Backman (rec publ i SvD 210904) 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: