kritik sedan 1993

Peps Persson 1946-2021

Peps var sin egen. Oförliknelig och helt igenom genuin. Lätt att känna igen på skägget, flätan och de runda marxistbrillorna, den uttrycksfulla skånskan likaså. Men musikaliskt gick det inte att inordna honom i ett specifikt fack. 

Han skrev proggigt samhällskritiska texter på 70-talet, men blev ändå inte riktigt en del av musikrörelsen. Han var en äkta bluesman, en av de första i Sverige, men höll sig lite utanför den nischade svenska bluesscenen. Han introducerade reggae i Sverige, men hittade kopplingar till schottis och skruvade till den på det där skånska sättet som bara Peps kunde. 

Jag tror att man kan ge honom epitetet ”folkkär”. Så folkkär den kan bli som håller stenhårt på den personliga integriteten, ogillar intervjuer och aldrig någonsin gör några konstnärliga kompromisser. Men som ändå får in sin musik på ”Svensktoppen” och blir inbjuden till ”Allsång på Skansen” (där han blev kärleksfullt imiterad av Robert Gustavsson i ett oförglömligt framträdande).

Karriären var lång och inleddes hemma i Tjörnarp med kompisbandet Pop Penders 1962 och fortsatte med bluescoverbandet Downbeat Crowd  Men det var när han träffade Örebrobandet Blues Quality som det började hända saker. Under namnet Peps & Blues Quality släppes albumet ”Sweet Mary Jane” 1969. Med Sture Johannessons psykedeliska omslag och albumtitelns referens till marijuana skapades den efterhängsna bilden av Peps som pårökt hippie. Det var också starten på det livslånga samarbetet med den tidigare i våras avlidna mästartrummisen Bosse Skoglund.

Bluesen i all ära men det var förstås med Blodsbandet och introducerandet av reggae på svensk mark som Peps några år in på 70-talet fick sitt stora genombrott och kunde turnéra land och rike runt. Klassikerna ”Falsk matematik” och ”Hög standard” kommer båda från den här tiden, men den lika monumentala hitten ”Oh Boy” kom så sent som 1992, på albumet ”Spelar för livet”.

Med albumet ”Fyra tunnlann bedor om dan” (1977) gjorde han skruvad akustisk reggae av skånska visor. Därfrån var inte steget långt till att spela in sånger associerade med Edvard Persson. ”Persson sjunger Persson” var den självklara titeln och Pelleperssons Kapell det nya gruppnamnet. Inte ens då släppte han fokuset på den svarta musiken från USA, Karibien och Afrika. 

Den musikaliskt mångkunniga och stränga bandledaren Peps fortsatte turnéra, spela in skivor och samarbeta med andra artister fram till 2005 då han drabbades av förmaksflimmer i hjärtat och drog sig tillbaka till Vittsjö i norra Skåne, där han bodde till sin död. Det var också där han 2014 gjorde sitt sista framträdande.     

Den finns många historier att berätta och den som vill veta mer rekommenderas Kalle Linds alltid lika lyssningsvärda Sveriges Radio-podd ”Snedtänkt”. Tidigare i våras gick han och journalisten Göran Holmqvist – som förra året gav ut boken ””Spela för livet – Peps Persson en skånsk speleman” – igenom det mesta som är värt att veta om livet och karriären.

Peps Persson avled 27 juni efter en tids sjukdom. Han blev 74 år.

©Dan Backman (minnesord publ i SvD 210629)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: