kritik sedan 1993

Isabella Lundgren: Look for the silver lining (Ladybird/Naxos, 2021)

Isabella Lundgren har envist återkommit till den amerikanska sångbokens klassiska låtar. Inte helt och hållet – hon har spelat in eget material och på ”Out of the bell jar” tolkade hon Bob Dylan med den äran – men det är ändå amerikanska jazzstandards från 1900-talets första hälft som utgör själva grunden för hennes konstnärskap. Så också på detta nya album.

Hon är förvisso inte ensam. I höstas kom Ellen Anderssons tolkningar på ”It had to be you” och i vår kommer Lina Nyberg ut med ett coveralbum där hon kompas av pianisten Daniel Karlsson. Bara för att ge två svenska exempel. 

Också som sångerska är Isabella Lundgren att betrakta som traditionalist. Det är ju inte som förnyare av den vokala jazztraditionen hon har sin styrka utan i närvaron, allvaret och den emotionella laddning hon ger varje ton och stavelse. Hennes sätt att sjunga på går att härröra från Billie Holiday och Ella Fitzgerald men det vi hör är genuint personligt och utan nostalgi.

Efter två mindre lyckade album för den japanska marknaden – för mycket rutinerat trivselsväng för min smak – är det som att Isabella Lundgren och hennes trogna trio (Carl Bagge, Niklas Fernqvist, Daniel Fredriksson) kopplat upp sig på en högre energinivå och med ”Look for the silver lining” nått ännu en kreativ och konstnärlig topp.

Till viss del kan man koppla det goda resultatet till den stråkkvartett som adderats på flera av spåren. De mästerligt arrangerade stråkarna är perfekt integrerade och ger musiken en kammarmusikalisk känsla som förstärker det vackra allvar som präglar hela albumet.

Låturvalet är – det vore inte Isabella Lundgren annars – genomtänkt och sammanhållet. På ett nästan övertydligt sätt, kan man tycka. Det handlar om att söka de ljusa sidorna i livet, att resa sig vid motgångar och att sjunga sig genom regnet. Och att, som hon skriver i en text på omslaget till cd-skivan, ha en förtröstan i att människan trots orättvisor och lidande oftast väljer att göra gott.

Texten av författaren Christer Sturmark om att vi ”lever i den bästa av världar” – på vinylupplagan av albumet – kan förstås vara både diskutabel och svårsmält i denna tid präglad av global pandemi och politiska motsättningar, men att ingjuta hopp och positivism kan ju aldrig vara fel. Dessutom: det är knappast några plakattexter som Isabella Lundgren framför.

Med lika elegant tidlösa som lekfullt infallsrika arrangemang belyses nya vinklar och vrår av de outslitliga låtarna (det finns ju en anledning till att de tolkas om och om igen). Alla med sin egen särart. Sångerna från ”The sound of music” – titelmelodin och ”Climb ev’ry mountain” – har fått en lyrisk och teateralisk gestaltning som lyfter upp dem till ett andligt plan, medan ”Pick yourself up” och ”It’s a good day” stuffar gatan fram med ett jazzigt feel good-leende.

Mest överraskande är att den underbart smöriga ”Dream” försetts med ett arrangemang som åkallar gamla tiders vokaljazzgrupper. Med vispar, klinkande piano och väluppfostrad stämsång blir det så ljuvligt otidsenligt att det låter som framtiden.

©Dan Backman (rec publi SvD 210329)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: