Hilding Linnqvist: Liljevalchs konsthall, Stockholm, 2020
Hilding Linnqvist (1891-1984) var under sina tidiga år nära förbunden med Liljevalchs. Det var där han som 26-årig konstnär debuterade 1916. Och det var dit han återkom på ytterligare fem samlingsutställningar fram till 1925.
När Liljevalchs nu upplåter nästan alla sina salar till målaren och tecknaren är det just dessa år som tas upp. Utställningens curator och katalogredaktör, Susanna Slöör, har letat upp många av de verk som visades på konsthallen och kompletterat med andra verk från samma tid. Sammantaget ger det en mångfacetterad bild av denna stilistiskt sett svårfångade konstnär.
Naivist är den etikett som blivit mest använd men den bereste och litterärt bevandrade konstnären var inte främmande för vare sig expressionismen eller nysakligheten. Vad man än väljer att kalla honom blir det vid en rundvandring tydligt att det är ett sammansatt måleri som behållit sin fräschör och relevans genom åren. Att hela härligheten bara täcker en tioårsperiod är ganska förbluffande.
Den monumentala Hilding Linnqvist-klassikern ”Torgbild, fransk småstad” – målad 1921-25 och föreställande torget i den lilla staden Chinon i mitten av Frankrike – utgör ett självklart blickfång där den hänger längst in i den stora salen. Den ingår i Moderna Museets samling och visas där från och till men här, i en annan miljö, är det som att dess lyskraft ytterligare förstärkts.
Det är en fantastisk, nästan maniskt detaljerad, bild av det till synes lugnt idylliska vardagslivet på det lilla torget. Med en mjukt harmonisk färgskala dominerad av milt gula och ockra nyanser är det något av en solitär i konstnärens produktion. Ett mästerverk i den pedantiskt naivistiska skolan, stor nog att kliva in i.
Med på utställningen finns också en mycket mindre och aningen mer expressionistisk målning föreställande samma torg, fast på natten. Också den mästerlig, med ett sagolikt nattligt ljus och med ett parti som inte går att få ihop med resten av bilden (som om det fanns en annan målning under).
Utställningen är inte kronologiskt upplagd utan vindlar sig, som måleriet, fram och tillbaka genom tematiserade rum. Ett av dessa ägnas många av de målningar som Linnqvist debuterade med 1916 och som framkallade förbluffande hätska känslor hos dåtidens ofta brutala och onyanserade konstkritiker. Det ändrades som bekant: med åren kom Hilding Linnqvist att bli uppskattad och prisad såväl av kritiker och publik som institutioner.
Idag är det förstås svårt att förstå konstkritikernas upprördhet över hans porträtt, stilleben, stadsmotiv och litterärt anstrukna målningar. Men de uppdrivna färgerna och det delvis grovhugget spänstiga formspråket var uppenbarligen svårsmält vid denna tid.
Nej, ingen kan längre bli upprörd av Hilding Linnqvist, men det är fortfarande mycket att ta in: bilder späckade med litterära referenser och religiös symbolik erbjuder ju många ingångar och tolkningar (något som Susanna Slöör och Ulf Linde ger mångtaliga prov på i katalogen). Samtidigt är det möjligt att helt och fullt försjunka enbart i måleriet, tecknandet och bildbyggandet. Sinsemellan olika målningar som ”Strandliv vid Adriatiska havet”, ”Sommarbukett” och ”Målarinna” är ju helt förtrollande bra.
Katalogens reproduktioner är många men det här är ett måleri som man bör passa på att se i original. Inte bara för att det är taktilt och detaljerat utan också för att de tidstypiska inramningarna (som nästan aldrig finns med i kataloger och böcker) ger ett mervärde, det här är ju måleri från en tid då det var otänkbart att visa konst utan ram.
Utställningen bryts av med ett rum ägnat den mångsysslande fotografen Henry B Goodwin och det praktverk han 1920 utgav under namnet ”Vårt vackra Stockholm”. Boken hyllade Stockholm med bidrag av såväl Goodwin själv som inbjudna författare och konstnärer. Goodwins vackra fotogravyrer från ett Stockholm på det tidiga 1900-talet är idag svenska fotoklassiker och kan ses som en pendang till Hilding Linnqvists många stockholmsbilder.
©Dan Backman (rec publ i SvD 201025)
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera