kritik sedan 1993

Mats Öberg: Frankfull (Annellsongs, 2019)

Få lär vara så familjära med Frank Zappas musik som Mats Öberg. Han har framfört den i många olika sammanhang och kan antagligen spela de flesta kompositioner i sömnen.

Förväntningarna är därför stora när han nu gett sig på att tolka tretton mer eller mindre kända Zappa-kompositioner som ”legat honom varmt om hjärtat”.

Mats Öberg skriver att avsikten varit att använda låtarna som underlag för improvisationer, inte tolka dem bokstavligt. Det är en vällovlig ambition men det innebär att det blivit för mycket Öberg och för lite Zappa.

Missförstå mig rätt, Öberg är en virtuos pianist och en flyhänt improvisatör – och nog redovisas originalmelodierna ordentligt – men hans yvigt utbroderade tolkningar blir med sitt intensiva flöde av toner utmattande och, paradoxalt nog, enahanda. Låtarna skiljer sig åt men de improvisatoriska utflykterna är ganska likartade och inte helt kompatibla med Zappas särpräglade tonspråk.

Men ändå, om några av denna tidnings läsare ännu inte förstått storheten med Frank Zappa – en av 1900-talets stora amerikanska kompositörer – kanske dessa jazziga tolkningar kan slussa in dem till Zappas mångbottnat eklektiska musik.

©Dan Backman (rec publ i Jazz 5/19)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: