Träden står ljust gröna – Landskapsmåleri då och nu: Bonniers Konsthall, Stockholm, 2020
Sara-Vide Ericsson, Prins Eugen, Anders Sunna och Julia Beck. Ja, det är sannerligen en disparat samling konstnärer som får samsas när Bonniers Konsthall helt otippat tar sig an genren landskapsmåleri.
Sammanlagt visas 28 målare och 80 verk i en gles salongshängning som medvetet blandar samtidskonst med äldre måleri, huvudsakligen från det förra sekelskiftet.
Konsthallens nya konstnärliga ledare Theodor Ringborg fick idén till utställningen under en vandring i Jämtlandsfjällen och i presentationstexten står det att ambitionen varit att ”nå fram till frågor om vår historiska och samtida relation till naturen via den konsthistoriska genren landskapsmåleri”.
I dessa klimatkrisens tillspetsade dagar har landskapsmåleriet fått en ny laddning. Inte för att det märks på utställningen. Här finns vare sig konst som specifikt speglar gårdagens idyller eller dagens accelerande klimatförändringar. Inte heller exempel på den agitatoriska sjuttiotalskonst som behandlade miljöförstöring och rovdrift på naturresurser. Vad som bjuds är istället ett, trots mängden konstnärer, påfallande homogent urval av kärva och gråmulna landskap. Sol och värme lyser nästan helt med sin frånvaro.
Urvalet drar delvis mot ett slags abstraherande av landskapet. Det blir förstås som tydligast i de samtida målarnas verk. Paul Fägerskiölds piktogram ”My life in the woods”, gjord efter en målning av renässanskonstnären Giovanni Bellini, har således inte mycket med traditionellt landskapsmåleri att göra. Inte heller Elisabeth Friebergs diptyk med snedställda diagonaler och Sigrid Sandströms kantigt hårda måleri.
Inget fel med det. Begreppet landskapsmåleri bör och måste tänjas ut, det är snarare överraskande att utställningen är så beskedlig.
Sett till sina enskildheter finns flera fina verk att hitta. Som Ann Bötchers delikata små teckningar, Julia Becks impressionistisk vy över ett vattendrag och Albin Amelins stiltypiskt grovhuggna forslandskap.
Helmer Osslund är inte representerad med några riktigt kända verk, det gäller samtliga medverkande konstnärer. Men målningen av fjället Nuolja i Torneträsk, med några betande renar i förgrunden, är lika bra som Nils Nilsson Skums ”Fjällandskap med renar”.
Anders Sunna håller till i samma landskap, fast i nutid och med en politisk udd. Han har kommit i ropet men når inte alls upp till samma konstnärliga nivå som Osslund och Skum. Han är inte ensam. Tvärtom faktiskt: den kvalitativa skillnaden mellan verken är påtaglig.
Jag blir inte riktigt klok på den här utställningen. Hittar vare sig själ, djup eller personlig avsändare. Istället är det som att urvalet bygger på ett kompromissande som gjort helheten till en grå oengagerande gröt.
Inget fel i salongshängningen, även om det gått slentrian i det på senare år, men på Bonniers konsthall svänger det noll. Inget fel heller att blanda konstnärer från då och nu. Men istället för att skapa dynamisk spänning och elektrifierade möten över tid och rum är det som att verken tar ut varandra. Inga samtal kommer till stånd.
Och var finns utställningens mittpunkt? En sådan behövs, något att gravitera mot. Det skulle kunna vara ett väldigt stort verk, en förbryllande installation eller ett spektakulärt videoverk. Några Marcus Larsson-målningar i pråliga guldramar skulle säkert göra jobbet.
Jag undrar också över varför Sara-Vide Ericson är överrepresenterad medan den på senare år återupptäckta och överlägsna impressionisten Julia Beck bara är representerad med ett ynka litet verk. En ljusskimrande vy över ett vattendrag.
Ja, utställningen ger upphov till många frågor. Men inte om landskapsmåleriet då och nu. Inte heller om industrialismens och klimatkrisens avtryck i konsten. Istället funderar jag på sådant som varför marinmålaren Arnold Plagemanns lilla ”Utsigt vid S. Barthèlémy” hänger alldeles ensam på en stor vägg.
Varför är han överhuvudtaget med? Plagemann är inte något känt namn och målningen är ju inte ens särskilt bra.
©Dan Backman (rec publ i SvD 200212)
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera