MNW 50: (MNW/Universal, 2019)
Historien om skivbolaget MNW är lång och brokig och motsägelsefull. Startat 1969 av några kompisar i Waxholm, konkursfärdigt efter några år men räddat av ett generöst lån och friska vänstervindar som fick det stormötesdrivna skivbolaget att nå stora framgångar under sjuttiotalets massiva proggvåg.
Att det femtioårsjubilerande MNW efter en lång rad av mer eller mindre märkliga ägarbyten nu förvaltas av det multinationella Universal Records är en ödets ironi. Det var ju de stora kapitalistiska skivbolagsbjässarna som skulle bekämpas. Och det med en alternativ gör det själv-kultur och proggstjärnor som Hoola Bandoola Band och Blå Tåget.
Det gick jättebra under många år, inte bara för proggjättarna MNW och Silence. Amalthea i Malmö, Nacksving i Göteborg och Manifest i Luleå sålde också skivor i stora lass.
Men när proggvågen ebbade ut mot slutet av sjuttiotalet var det som att den kollektiva visionen om en folkets kultur och musikens samhällsomstörtande potential försvann.
MNW fortsatte att ge ut musik från alla möjliga håll och kanter ända fram till 2005. Men nu som ett skivbolag bland alla andra, med en mängd skapade och förvärvade underetiketter.
Den massiva men påvert designade box som nu kommit, roströd som en tegelsten, samlar 405 remastrade spår på 21 cd-skivor. Sammantaget blir det en underhållande snabbspolning genom svensk musik under femtio år, med Nationalteatern-hits, Ebba Grön-rökare och Peter LeMarc-klassiker. Blandat med obskyra låtar ingen längre minns.
Men den brokiga historien om skivbolaget får sökas någon annanstans, förslagsvis i den bok som kom till 40-årsjubiléet, ”Ljud från Waxholm”. Clas Olsson, som står för research, urval och sammanställning av boxen, har skrivit en pratig text som förlorar sig i så många perifera detaljer och konstiga utvikningar att den röda tråden tappas bort.
Gunder Hägg: Tigerkaka (1969)
Gunder Hägg-debuten, tillika den första releasen på MNW, är än idag en lika märklig som härlig bekantskap. Med politiskt färgade litterära texter och lika löst hållen som spretig musik hamnar musiken mellan The Fugs och Ernst Rolf, med utvikningar mot svensk visa. Gruppen kom att nå stora framgångar som Blå Tåget och både Torkel Rasmusson och Tore Berger gav ut många soloalbum på MNW.
Diverse artister: Sånger om kvinnor (1972)
Röda Bönor gjorde två album på MNW men i övrigt var proggepoken dominerad av män och åter män. Albumet ”Sånger om kvinnor” – med text och sång av kvinnor och, typiskt nog, ackompanjemang av män – fick stort genomslag när det kom och har än idag, med sina snygga Gunnar Edander-melodier, en ikonisk position i kvinnokampen. Med punken kom Tant Strul och Pink Champagne. Båda sågs som en slags postprogg och kontrakterades av MNW.
Arbete & Fritid: Arbete & Fritid (1973)
Det finns inte mycket jazz i MNW-katalogen. Arbete & Fritid var inte jazz i strikt mening men tillhörde den falang av proggen som smälte samman jazz, rock och folkmusik så bångstyrigt utsvävande att det fick företrädare för bokstavsvänstern att höja ett varnande finger. Idag är deras album eftertraktade samlarobjekt världen över. Den krautrockiga ”Petrokemi (det kan man inte bada i)” är en av flera höjdpunkter.
Nationalteatern: Livet är en fest (1974)
Det är lite konstigt att en fri teatergrupp gjort ett av de bästa svenska rockalbumen någonsin. Men så är det. Storsäljaren ”Livet är en fest” är så fylld av grymt svängig rock – från ”Jack the ripper” till ”Bängen trålar” – att man häpnar än idag. Ulf Dageby och Anders Melanders melodier sitter som en smäck på de politiska pamfletterna och de fina tidsbilderna från ungdomsgängens glåmiga sjuttiotals-vardag i förorten.
Tältprojektet: Vi äro tusenden (1977)
Inspelningen av den kollektiva proggmanifestationen Tältprojektet gavs ut på Nacksving men kom att ingå i MNW-katalogen då det göteborgska skivbolaget förvärvades. Musikteatern om den svenska arbetarrörelsen framstår idag som proggens sista grandiosa suck. En didaktisk historieskrivning tonsatt av färggrant kraftfull musik och involverande musiker och skådespelare från olika håll.
©Dan Backman (rec publ i SvD 191213)
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera