Jazzmeia Horn: Love and liberation (Concord/Border, 2019)
Jazzmeia Horn inleder sitt andra album med en låt som kan tolkas som en programförklaring. ”Free your mind and let your thoughts expand” sjunger den 28-åriga vokalisten i en text som, skriver hon i en kommentar, manar till försiktighet med mobiler och paddor och påtalar värdet av mänsklig interaktion.
Musikaliskt sett kunde det vara en gammal låt hämtad från hyllan med hardbop och budskapsjazz. Men, som det mesta på detta fina och genomarbetade album, är den skriven av den Jazzmeia Horn själv.
Precis som på 2017 års debut ”A social call” ger sig sångerskan, låtskrivaren och bandledaren sig på olika stilistiska uttryck, det mesta stabilt rotat i den jazzmusikaliska traditionen.
Det helt akustiska bandet är konventionellt svängigt och Jazzmeia Horn en expressiv vokalist som sjunger i en tradition där ikoner som Sarah, Billie och Ella stakat ut vägen.
”Green eyes” är albumets mest modalt klingande spår men är skriven av neosoul-drottningen Erykah Badu. Soulanknytning finns det också i ”Reflections of my heart”, en elegant jazzballad skriven av George Duke och Rachel Ferrell och framförd tillsammans med trummisen Jamison Ross.
Lika elegant och midnattsblå är den alldeles för korta balladen ”Time”, skriven av Jazzmeia Horn själv och med snyggt rökiga saxofoninpass av Stacy Dillard.
Musikaliskt sett blickar Jazzmeia Horn mer bakåt än framåt. Men hon gör det vitalt och med lika gott humör som smittsam energi, det märks inte minst när hon scatsjunger. Det är väl därför musiken ändå känns samtida.
©Dan Backman (rec publ i Jazz 4/19)
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera