kritik sedan 1993

Träden: Träden (Gåshud/Subliminal Sounds/Border, 2018)

Med endast en medlem kvar från gammeltiden (Jakob Sjöholm) är det fullt förståeligt och logiskt att Träd, Gräs och Stenar numera heter Träden (som sedan länge varit det interna namnet på gruppen).

Det är ju inte samma grupp som en gång i tiden – för väldigt länge sedan – var livgivande och tongivande i den tidiga proggen. De där första fria åren innan bokstavsvänstern tog över.

Men ändå: Träden av idag låter som Träd, Gräs och Stenar av igår. Uråldriga, närodlade, monotona.

Eller kanske inte.

”Kung Karlsson” – som följer på den gamla Harvester-låten ”När lingonen mognar”…som kanske är med för att markera trådarna bakåt…som om det skulle behövas – har ett lättare och luftigare groove än vad brukligt varit. Lite åt Neu!-hållet. Och med en orgel långt bak i ljudbilden.

 

 

Det är en bra låt och det här är ett fint album. ”Tamburan”, ”OTO”, ”Hymn” och ”Det finns blått” har ju mycket av den där sugande svårgripbara atmosfäriska mystiken man vill ha.

Fast ändå.

Och det här är en väldigt otippad analys: det låter för snyggt om Träden.

Anade aldrig att jag skulle skriva något sådant.

Jag trodde ju att det skulle bli en text om hur jag hittade in i det här albumet och fann dess storhet.

Det var vad jag trodde, men det slutade med att jag plockade fram ”Rock för kropp och själ” och fastnade där istället. I det tidiga 70-talets biodynamiskt odlade och makrobiotiskt tillredda trancerock.

 

 

Kanske att jag saknar Bo Anders, Torbjörn och Mera?

Kanske att jag saknar det excentriska och rituella?

De där märkliga texterna.

Arne Erikssons elektriska Hohner-piano (kanske det mest underskattade i den svenska musikhistorien).

Och de där opolerade inspelningarna.

Rullbanden. Och Per Guds magiska silvermikrofoner. Channas omslag.

Det är andra tider nu. Den där ösiga utopiskt malande vänstervridna kosmiska rock’n’rollen jag nu saknar existerade i en helt annan tid. I en helt annan kontext.

Morötterna. Blockflöjterna. Stövlarna i den leriga åkern.

Eller så här: är det stenarna och gräset jag saknar?

©Dan Backman 190106

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: