Michael Franks: The music in my head (Shanachie, 2018)
Det är svårt att recensera artister och grupper som vägrar, eller inte kan, förnya sig. Låter musiken likadan på album efter album kan det bli svårt att hitta nya infallsvinklar och variera sin kritik, alternativ sitt beröm.
Jag är själv ett levande bevis på detta då jag typ haft med denna reflektion i allt jag skrivit om Mr Franks. Lovar och svär att detta blir den sista gången.
Allra bäst vore ju förstås om han, utan att tappa kontakten med sitt ursprung, skulle lyckas förnya sig. Men tills vidare måste jag alltså återigen konstatera att skillnaden mellan 1976 års ”The art of tea” och detta, hans senaste album, är marginell. Bortsett då från att allt blivit lite sämre.
Fast det är förstås inte riktigt sant. Det finns alltid några ljuspunkter på hans album. Så också på detta.
”Bluebird blue”, ”To spend the day with you” och ”The music in my head”, för att ta tre exempel, är ju trevligt finurliga vemodssånger som nästan, men bara nästan, matchar hans 70-talsproduktion.
Så visst är det fortfarande behagligt att lyssna på Michael Franks verbala smooth jazz och lounge-bossa. Den ljusa jazzigt intonerande rösten är välbevarad och produktionen är utsökt.
Vad man kan önska sig är de riktigt inspirerade melodierna och rimmen från förr, bättre saxofonsolon och kanske något eller någon som skulle rispa lite i den genomgående perfekta ytan. För dynamikens och spänningens skull.
Vad vi Michael Franks-fans också önskar oss varje jul är förstås ett Sverige-besök. Finns det verkligen ingen bokare som kan/vill ta hit honom?
©Dan Backman 190106
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera