Ingvil: Burt Bacharach/Hal David på norsk (IBBI Records, 2018)

Funkar Burt Bacharach på norska?

Ja, mycket bra faktiskt. Bytet av språk adderar något nytt till de tidlösa och outslitliga låtarna. Allt är välbekant, men ändå inte.

Det blir ju liksom en helt annan grej när Ingvil Halle Barkve översätter ”The look of love” till ”En blik” och sjunger ”Jeg kan nesten ikke vente til å holde rundt deg” istället för det gamla vanliga ”I can hardly wait to hold you/feel my arms around you”.

Den norska sångerskan har, med Bacharachs välsignelse, översatt ytterligare nio av Bacharach/Davids mest kända låtar och spelat in dem med ett mycket bra gäng studiomusiker. Både norska och amerikanska.

Med Ronny Wikmarks hjälp (produktion, inspelning, mixning, arrangemang, klaviaturer) har det blivit ett förträffligt album.

Ingvil sjunger snyggt och säkert som en musikalsångerska och laddar det vokala med passion och energi. Det hörs att hon älskar de här sångerna.

På tre av dem hittar vi Jeff Lorber (klaviaturer), Jimmy Haslip (bas) och Gary Novak (trummor). Det hjälper förstås till att höja den amerikanska slick-känslan. Hör till exempel hur elegant Jeff Lorber dekorerar det avslutande partiet på ”Et hus er ei et hjem” (”A house is not a home”).

Men det är verkligen inget fel på norrmännens insatser heller. Det är tajt, slickt och smooth utan att bli intetsägande.

Albumets svagaste tolkning är ”Alfie”, trots att den arrangerats av Rob Mounsey. Det finns väl inget formellt att invända men det är som att den ljuvligt smäktande melodin inte riktigt passar Ingvils vokala uttryck.

Tycker inte heller att ”Nær deg” (”Close to you”) funkar optimalt. Men det är ju också en av Bacharachs mest smäktande ballader.

Men resten är desto bättre. ”Go forbi” (Walk on by”), ”Et hus er ei et hjem”, ”Jeg ber en liten bønn” (”I say a little prayer”) träffar mitt i prick.

Ingvil kommer till och med undan med att omvandla ”Do you know the way to San José” (”Vet du veien frem till San José”) till charmig easy listening-samba. Eller är det mambo?

Och det är onekligen snyggt och skickligt att sätta en helt egen prägel på ”What the world needs now is love” (”Hva vi trenger nå er kjærlighet”). Med Vegard Bjerkan Lians själfulla orgel och en icke namngiven gitarrist frammanas en nästan andlig känsla.

©Dan Backman 190101

Lämna en kommentar

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS