Sovjetisk affischkonst: Liljevalchs Konsthall/Kosmism: Tensta Konsthall, Stockholm, 2018
Den stora grannen i öster gör sig påmind på alla möjliga sätt. Mer och mer kan tyckas. Är det inte Putin eller trollfabriker som skapar rubriker så är det förmodade ryska ubåtar som siktas utanför Lidingö.
Som av en händelse blickar två i Stockholm aktuella konstutställningar bakåt i Rysslands historia. Närmare bestämt till det revolutionära tidiga nittonhundratalet. Utställningarna är gjorda oberoende av varandra men går att koppla ihop på ett spännande sätt.
På Liljevalchs visas det sovjetiska avantgardets affischkonst, med fokus på bröderna Georgij och Vladimir Stenbergs filmaffischer, och på Tensta Konsthall belyses den märkliga filosofiska riktningen kosmism, kanaliserad genom konstnärerna Anton Vidokle och Arseny Zhilyaev. Kosmismen influerade hela sovjetsamhället, såväl avantgardet som rymdprogrammet, men både den och affischkonsten kom att brutalt krossas under Stalins tilltagande terrorvälde.
Låt oss börja med det som är lättast att greppa: de nyskapande och fortfarande inflytelserika affischer som gjordes under revolutionens första årtionde och som på Liljevalchs fyller rum efter rum efter rum med suggestivt uttrycksfull och grafiskt stringent affischkonst. Affischerna ingår i japanen Ruki Matsumotos enorma samling och det är en sann fröjd att ta del av kommissarien Michael Stenbergs urval, även om utställningen är övermäktig som ett julbord.
Här finns affischer gjorda av Aleksandr Rodtjenkjo, El Lissitzky och Vladimir Majakovskij, men det är de svenskättade bröderna Stenberg som spelar huvudrollerna med sina filmaffischer. Med titlar som ”Spillror av ett imperium” och ”Ingenjör Starks projekt” ser det inte ut att vara några direkt lättsamma romantiska komedier som skulle marknadsföras. Snarare action, spänning och drama. Bildspråket är därefter: dramatiskt och energiskt, med svindlande perspektiv, djup svärta och djärv typografi.
Förutom film- och teateraffischer visas också slagkraftiga affischer med ett uttalat propagandistiskt syfte. En udda men mycket fin avdelning av utställningen är ägnad den mer sparsmakat grafiskt och typografiskt inriktade El Lissitzky och diktsamlingen ”För rösten” av Majakovskij.
Utställningen på Tensta Konsthall är en hårdare nöt att knäcka. Svår att sammanfatta, svår att beskriva, men inte desto mindre värd att besöka då kosmismen fått en mindre renässans och konstnärerna Anton Vidokle (på bilden nedan) och Arseny Zhilyaev (som gått några år på Valand i Göteborg) är heta namn på den internationella konsthimlen.
Vidokle och Zhilyaev har gjort ett hästjobb när det gäller researchen men lyckas inte övertyga mig helt om att kosmismens utflippat utopiska och lite läskiga drömmar om evigt liv, återuppståndelse för alla och total kolonisering av kosmos skulle ha någon direkt relevans idag. Även om man kan hävda att den överbefolkning av planeten Jorden som skulle bli en ofrånkomlig konsekvens har sin motsvarighet i den klimatkris som kan tvinga ut oss i rymden.
Kosmismen går att spåra till filosofen Nikolai Fjodorov (1828-1903) och spänner över ett brett fält, från rymdteknologi och solens inflytande till Malevitjs svarta kvadrat och museer som plats för återuppståndelse. Idag har forskningen kommit ikapp drömmarna vilket gör det möjligt att dra trådar till artificiell intelligens och transhumanism.
På Tensta Konsthall finns ett bokbord, en timeline och Arseny Zhilyaevs altare för en framtida rymdsekt. Men det är Vidokles tre halvtimmeslånga filmer ”This is cosmos”, ”The communist revolution was caused by the sun” och ”Immortality and resurrection for all!” som är huvudnumret.
Som introduktion till kosmismen är de inget vidare men med lite förförståelse gestaltar filmerna tankegodset på ett snyggt sätt. Med vackert blekta färger och kongenialt mystisk musik av John Cale och Éliane Radigue är det djupt fascinerande filmer att långsamt försjunka i.
©Dan Backman (rec publ i SvD 181111)
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera