Thomas Backman: Did you have a good day, David? (Modern Musik/Klangbox, 2018)
Träblåsaren Thomas Backman har vi kunnat höra i en mängd sammanhang. Från jazzgrupper som Paavo och Klabbes Bank till popartister som Ane Brun och Loney, Dear. Allt detta och lite till, vokalt och instrumentalt, kan spåras på debutalbumet under eget namn.
Det är en, låt mig säga det direkt, mycket bra debut. Varierad, infallsrik, egensinnig och allvarsam. Samtida svensk jazz, särskilt den yngre, kan vara jobbigt tokrolig men här finns ett välgörande mörker, märkbart såväl i Backmans kompositioner som i framförandet.
Albumet drar åt olika håll men känns ändå homogent. Mellan det första spårets bebopigt stökiga altsax över en enveten syntslinga och verserat framförda förhållningsregler för ett barn (!) och den melankoliskt ödsliga och lika sparsmakat som udda instrumenterade avslutande visan hittar jag många guldkorn.
Den kammarmusikaliskt upplagda ”Jag såg” har en säregen laddning, Modern är indiepop med en bokstavligen entonig sax och hur skulle jag kunna motstå doowop-balladen ”Allt finns kvar”?
Allra mest gillar jag Josefin Runsteens känsliga violiner i den märkligt betitlade ”Nej”. Här är det som att King Crimson, vid tiden för ”Lark’s tongues in aspic”, åkallas. Det är i alla fall så det låter.
©Dan Backman Rec publ i Orkesterjournalen 4/18
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera