kritik sedan 1993

R+R=Now: Collagiacally speaking (Blue Note/Universal, 2018)

Bakom det kryptiska gruppnamnet – som ska utläsas Reflect+Respond=Now – döljer sig en skara amerikanska jazzmusiker med Robert Glasper i spetsen. Som alltid med Glasper är det en musik som är lika mycket postbop och 70-talsfusion som r&b och hiphop. Lägg till ambient electronica och en uppdaterad acid jazz-känsla och vips har vi ett av årets bästa album framför oss.

 

Framhållandet av den lika musikaliskt framstående som rastlöst produktiva Glasper är ofrånkomligt men både lite orättvist och felaktigt då det handlar om ett fungerande kollektiv, där alla släpps fram på lika villkor. All musik på ”Collagiacally Speaking” ska enligt uppgift vara förstatagningar och tillkommen i studion. Så kan mycket väl var fallet då det rör sig om ganska enkla, men inte simpla, låtstrukturer.

Albumet är i huvudsak instrumentalt men här finns också vokala inslag, sång och rap, ofta via vocoder. Det vokala och instrumentala flyter organiskt ihop, som om det var två sidor av samma mynt. Ibland blir den coolt och smooth jammiga och på längden utsträckta karaktären lite långrandig, en viss redigering hade varit på sin plats, men i stort sett är albumet en skönt tillbakalutad fullträff.

©Dan Backman Rec publ i Orkesterjournalen 4/18

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: