Linn Fernström: Galerie Forsblom/Bjarne Melgaard: Bohman-Knäpper/Thomas Elovsson: Björkholmen Gallery, Stockholm, 2018
Linn Fernström och Bjarne Melgaard har blivit beryktade för ett starkt och delvis upprörande bildinnehåll. De är båda framgångsrika men väldigt olika som målare. Fernström presenterar avhuggna lemmar och rullande huvuden med ett lika förfinat impressionistiskt handlag som de människor, djur, insekter och växter hon också fyller sina bilder med. Melgaard är mer av en klottrare och går rakt på sak med groteska gestaltningar av våld och sex i alla dess former.
När de inleder gallerihösten i Stockholm är det dock med utställningar där det spektakulära tonats ner. Båda är direkt igenkännbara men Linn Fernström har med några renodlade landskapsmålningar på Galeri Forsblom, det har jag aldrig sett förut. De har gett namn åt utställningen, ”Luften bakom din rygg”, men känns stumma och livlösa. Som akvarelliga bakgrunder i väntan på allt det där som brukar finnas på en Fernström-målning.
De andra dukarna, stora och luftiga, är som gjorda för det spatiösa galleriet. Allra mest så i det största rummet där fyra symmetriskt hängda målningar skapar en stillsam och närmast sakral stämmning.
Persongalleriet – konstnären själv och olika barn – tillika svärmarna av fåglar och insekter, syns framför ruiner, kyrkorum och stadslandskap. Svagt antydda i grått framstår de som drömskt transparenta scenografier.
Den närmast apokalyptiska målningen ”Fältet” särskiljer sig. Här är figurerna inkorporerade i det torra landskapet, apatiska och ensamma. I mitten en man med en livlös kvinna i famnen. Den är inte lika elegant målad som de andra men här finns en historia att fantisera kring.
Kompositionerna är likartade med figurerna placerade i nederkant av duken, och svärmar av fåglar och insekter ovanför. Det är lika vackert poetiskt och drömskt undflyende som förr men måleriet är mer summariskt. Jag saknar den dynamik som skapades genom de avhuggna kroppsdelarna och, framför allt, det mer genomarbetade och färggrannare måleriet.
Bjarne Melgaards konturskarpa uttryck är diametralt motsatt Linn Fernströms tunt spretiga och känsligt nyansrika måleri. På håll ser målningarna som han visar på Bohman-Knäpper ut som primitivt klottrade ansikten över boksidor. Det är också ungefär vad det är. Melgaard har förstorat upp sidor ur Karel Appels ”Psychopahological notebook” och målat på dem. Precis som Appel gjorde 1950 på en katalog från en utställning med konst gjord av patienter på mentalsjukhuset Sainte-Anne i Paris. Vi talar alltså övermålningar i två steg, båda refererande till vad som brukar kallas outsider art.
Det känns lite sökt, men Melgaard är ju till vissa delar som serietidningsversionen av Karel Appel så övermålningen, eller ska vi kalla det för en appropriering, faller sig naturligt. Även om jag inte riktigt förstår vad han vill med sitt tilltag.
Precis som den förra utställningen i Stockholm lämnar denna en något sur eftersmak av konstfabrik och konsthandel efter sig. Jo, det är slagkraftigt och visst är det lite skönt att möta en mindre störigt obscen Melgaard. Men ändå, nog kan han bättre än så här.
Thomas Elovsson refererar också till en konstnär, Lennart Rodhe närmare bestämt. Mer specifikt är det Rodhes monumentala verk ”Paket i långa banor”, skapat 1952 i glaserat tegel för Posthuset i Östersund som intresserat honom. Originalskissen till det tidlösa abstrakta verket finns utställt längst in i galleriet men Elovsson vare sig hyllar eller problematiserar Rodhe och den geometriska abstraktion han tillmätte så stort värde. Snarare framstår det som en lågmält konceptuell meditation över cirklar, kurvor och trekanter.
Målningarna är antingen i gula, röda eller gråa nyanser och ser ut som utsnitt ur större och mer komplext komponerade bilder. Färgytorna är slarvigt målade, som om de vore grunder, eller som att konstnären vill göra dem oattraktiva. Paradoxalt nog blir det ändå superestetiskt.
©Dan Backman Rec publ i SvD 180830
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera