kritik sedan 1993

Silje Nergaard: For you a thousand times (Okeh/Sony, 2017)

Silje Nergaard har levererat bra musik sedan debuten 1990 med ”Tell Me Where You’re Going”. Ändå har den svenska publiken och kritikerkåren ignorerat henne lika mycket som de struntat i Rebekka Bakken, Torun Eriksen och Beate S Lech. Fråga mig inte varför, det här är ju norska sångare och låtskrivare som gör slick, elegant och komplex jazz med närhet både till pop och soul. Dessutom med få, om ens några, svenska motsvarigheter.

Detta fjortonde studioalbum håller sedvanligt hög klass både vad gäller låtar, framförande och inspelning. Anslaget är allvarligt men hoppfullt med texter om relationer, flow, regnbrist och älskande par som blir åtskiljda av krig.

Silje Nergaard framför dem med en vacker och innerligt klingande stämma och kompet driver på med varsamhet.

Två spår lyser särskilt starkt: den souliga balladen ”Sleepwalking” (med ett ursnyggt vokalarrangemang) och den helt igenom ljuvliga ”Cocco Bello”, en slags soft och sensuellt långsam samba, byggd på en strandförsäljares sång som Silje Nergaard spelat in på sin mobil.

©Dan Backman Rec publ i Orkesterjournalen 5/17

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: