kritik sedan 1993

Mariam The Believer: Love everything (Repeat Until Death/Playground, 2017)

Med ”Love everything” uppfyller Mariam Wallentin de förväntningar som byggts upp under åren. Från Wildbirds & Peacedrums, duon hon har med Andreas Werliin, över de två soloalbum som getts ut under namnet Mariam The Believer, till alla inhopp hon gjort med andra akter. Nu senast med sång till den bästa låten på Rebecka Törnqvists nya album ”Home secretary”.

”Love everything” utgör en logisk fortsättning på detta men överträffar allt jag hört med henne: det här är ju ett album som fungerar lika bra i sina enskildheter, låtarna, som i sin vackert organiska och mycket genomarbetade helhet, albumet.

Köper man vinylutgåvan får man det dessutom förpackat i ett fint omslag i gaulois-blått och texter på innerkonvolutet. Sådant får man aldrig på strömningstjänsterna, där tror man inte att det finns människor som intresserar sig för omslag, texter och produktionsuppgifter. Att Spotify fortfarande inte tillhandahåller mer än artistnamn och årtal (som ofta är felaktiga dessutom) är respektlöst.

Det monotona beatet är det bärande elementet i Wildbirds & Peacedrums men här är det lättare och luftigare och påbyggt med skimrande melodier och en utvecklad harmonik. Det får musiken att sväva högre och friare och vackrare.

Mariam Wallentin har skrivit, producerat och arrangerat musiken – och spelar ett stort antal instrument – men som medproducent, mixare och slagverkare har Wildbirds & Peacedrums-kollegan, tillika maken, Andreas Werliin bidragit till att få musiken ditän.

Hon kompas av jazzmusiker men musiken kan bäst beskrivas som electropop. Eller kanske shamanistisk konstpop. Möjligen kosmisk r&b. Med små stänk av jazz här och där.

Jag skulle kunna referera till Björk, El Perro Del Mar, Kate Bush och Enya, men bara som en möjlig riktningsangivelse. Tror mig höra lite drum’n’bass i ”Bodylife” (Loreen-varning på dansvideon) och plockar fram det gamla fina Everything But The Girl-albumet ”Walking wounded”. Det är drygt två decennier mellan inspelningarna men de förenas av samma slags minimalistisk elegans.

Det finns en samstämmighet mellan musik och text som stark bidrar till den omfamnande värme som förmedlas. Mariam The Believer sjunger om kärlekens helande kraft i det lilla och det stora. Om livet och döden och kroppen vi bor i. Om smärtan och förlösningen och hur allt hänger samman. Visst går det att dra trådar till nyandlighet men det här är ingen mission.

De oförutsägbart vindlande låtarna är sparsamt instrumenterade, perfekt balanserande mellan det akustiska och elektroniska. Men det är förstås Mariam Wallentins själfulla, högtidliga och varmt expressiva röst som spelar huvudrollen. Ibland mångfaldigad, ibland med fin hjälp av Sofia Jernberg och Maja Selen.

Rösterna ger liv åt orden, orden förstärker musiken, musiken och orden sammansmälter till ett holistiskt uttryck. Som Albert Ayler sa: ”music is the healing force of the universe”.

©Dan Backman Rec publ i SvD 171020

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: