kritik sedan 1993

Eric Gadd: Stay away från mig

Gadden är tillbaka.

Eller, tja, han har väl egentligen aldrig varit borta. Men det känns ändå som att de två nya låtar han spelat upp för mig inleder ett nytt kapitel i berättelsen om Eric Gadd. Och det både när det gäller musiken och sättet som han ger ut den på.

20 år efter det senaste riktigt starka albumet, ”The right way”, känns Gadden både neosouligare och mer i fas med tiden än under de senaste åren.

”Stay away från mig”, som nu finns på alla streamingtjänster, är en härligt bitterljuv soulballad. Perfekt tillskuren och ihopsydd av honom själv i hemmastudion.

Vi talar minimalistisk neosoul och en text både på svenska och engelska. Lägg till en röst körd genom autotune och vips är vi ute på hal is. Eller, för att tala politikerspråk, på ett sluttande plan.

Fel. Gadden styr skutan säkert i hamn och levererar en sweet ballad som sätter sig direkt och sedan yrkar på – för att inte säga kräver att – få gå på repeat.

Det kan synas enkelt: en mellow elgitarr, några dramatiska pukslag, dimmiga syntstråk i fjärran. Och ovanpå detta: en ledsen men beslutsam röst som kommit till vägs ände.

Det låter som ett brev, skrivet med bläck och fjderpenna vid ett svagt upplyst köksbord långt efter midnatt.

Den andra låten som jag fick höra, och som ännu inte har något releasedatum, är typ ännu bättre. Präglad av samma vackra melankoli men med mer attityd i sin formgivning.

Också här är Gadd inne på en minimalistiskt neosoulig tripp. Men med mer bas – syntbasen är magisk – grymma trumprogrammeringar och hiphoppiga körer i fjärran. Resultatet är ett svärtat smooth groove som får mig att leta upp Mtume-vinyler i skivhyllan.

Gadd-falsetten sitter som en smäck och när han sjunger fyrstämmigt med sig själv är han åter den där svenska soulkung – med Kaah som ständig utmanare – vi så gärna vill se honom som.

2017 markerar Eric Gadds 30 år på den svenska musikscenen, något som firas med en rad återblickande konserter.

Då känns det förstås extra bra att han också pulat ihop några av sina bästa låtar och – vilket känns helt rätt – ger ut dem själv. Till en början på alla digitala plattformar sedan, kanske, samlade till ett album och, kanske igen, i fysisk form.

Eller som han själv uttrycker det: ”vid fyllda 50 blir jag till 100 procent independent”.

©Dan Backman 170615

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: