kritik sedan 1993

Jan Lundgren: Potsdamer Platz (ACT/Naxos, 2017)

Mångsysslande pianisten Jan Lundgren går från klarhet till klarhet. Förra årets Jan Johansson-hyllning var ur alla aspekter lysande, såväl på album som på konsertestraden. Kan inte tänka mig en mer lämpad pianist att tolka Jan Johansson och Bonfigliolo Weber String Quartet gav musiken en kulturell guldkant.

Föreliggande album, inspelat två månader innan ovan nämnda platta, är en helt annan historia. Förutom ett spår är det originalkompositioner av Lundgren, alla med varierande musikalisk personlighet och temperament.

Från öppningen med titelspåret ”Potsdamer Platz”, som kan föra tankarna till Keth Jarretts skandinaviska kvartett, till den av svensk folkmusik färgade avslutningen ”Tväredet”, skriven av Per Ödberg, är det ett mångfacetterat men ändå sammanhållet album.

Höjdpunkterna är många men utrymmet i OJ begränsat, låt mig ändå lovprisa den bitterljuva och lätt frankofila ”On the banks of the Seine”, med Dan Berglunds lyriska kontrabas i centrum.

 

 

Jan Lundgren har samlat ett mycket kompetent gäng kring sig och trots att albumet tillskrivs honom låter det som att konstellationen med Lundgren, Berglund och saxofonisten Jukka Perko och trummisen Morten Lund har en strålande framtid i sikte.

Kan man hoppas på att ”Potsdamer Platz” i själva verket visar sig vara en debut för en ny skandinavisk gruppkonstellation?

©Dan Backman rec publ i Orkesterjournalen 1/2017

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: