Rantala Danielsson Erskine: How long is now? (ACT/Naxos, 2016)
Låt mig säga det direkt: det här är en alldeles underbar platta. Sprudlande, infallsrik och med ett musicerande på absolut toppnivå. Vågar jag säga att det är gladjazz? Eller skrämmer jag bort potentiella lyssnare då. Gladjazz är ju ett kompromenterat uttryck som antyder att musiken är ytlig och mossig, kanske till och med tramsig och med ett lite för högt sockerinnehåll.
Men detta sagt är det uppenbart att musikens glada och publiktillvända tilltal har en melankolisk och allvarlig klangbotten. Det hörs till exempel i det mycket vackra titelspåret How long is now? där Iiro Rantalas piano ligger nära Steve Dobrogosz i både melodik och harmonik.
Det är Rantala som skrivit de flesta spåren men både kontrabasisten Lars Danielsson och trumslagaren Peter Erskine bidrar med låtar. Med kompositioner av Kenny Barron, Jimi Hendrix och Johann Sebastian Bach blir det en variationsrik tur i ett öppet musikaliskt landskap.
Att det inte låter splittrat beror förstås på det skickliga och vitala musikanteriet. Det hörs verkligen att samtliga i denna finsk-svensk-amerikanska trio haft roligt i den tyska studion. Hoppas att det blir en fortsättning.
©Dan Backman Rec publ i Orkesterjournalen 5/2016
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera