kritik sedan 1993

Jarl Ingvarsson, ”Åtta fönster”: Lars Bohman Gallery, Stockholm, 2016

Jarl Ingvarsson stänker, gnuggar och häller ut färgen på duken. Ibland målar han med en pensel, ibland är det som att han bara pressar ut färg direkt ur oljefärgstuben.

Duken blir till ett slagfält – eller en fredlig mötesplats – för färg och form, med avtryck både av händer och grova skosulor.

 

img_290Det finns ett fotografi av Jarl Ingvarsson där han sitter i en färgkladdig fåtölj. Den var på katalogomslaget till den retrospektiva utställningen på Liljevalchs 2012. Han har färg på händer, ansikte och kläder. Rocken med pälskrage gör att han får drag både av Anders Zorn och tyska nyexpressionister som Anselm Kiefer och Georg Baselitz, sådana som på 1980-talet buntades ihop som ”Die neue wilden”.

Det är en rolig men lite väl effektsökande bild. En romantiserad syn – ironisk måhända – på konstnären som lika mycket naturbarn som Hemmingway-gubbe.

Med detta sagt kan man konstatera att utställningen på Lars Bohman Gallery, den åttonde i ordningen, är rätt nedtonad. Koloriten är inte lika skarp som förr och formspråket är, till vissa delar i alla fall, mer sammanhållet.

Utställningen kan, med undantag av några teckningar, ses som ett defintivt steg ut i det abstrakta. Tidigare har det ju förekommit figurativa element: blommor, seriefigurer, hushållsföremål. Även bokstäver, som bildat ord.

Nu är allt sådant borta. Kvar är målningar som bara är färg. Där det nästan handlar mer om det fysiska anbringandet av färgen på duken än den till synes mer eller mindre slumpmässiga form som bildas.

Ingvarsson använder många färger, ändå är det som att varje enskild målning har sin egen färgskala. Kall eller varm, dunkel eller klar. Känslan för färgklanger är fulländad.

 

img_2575img_2577

 

Den stora inre salen är mest anslående. Fyra stora dukar – samtliga är, vid närmare påseende, diptyker och triptyker – som getts generöst med utrymme för att kunna nå sin fulla verkningsgrad.

Målningarna har getts titlar – ”Asylstäderna”, ”Simsons Bröllop”, ”Perfekt Periferi” och Diamant-Tiger på Helspänn” – som skulle kunna vara förklarande men blir mer förbryllande. Inte minst med det medvetet (?) märkliga användet av versaler.

 

img_2567

 

De målningar som pekar mest framåt är ”Asylstäderna” och ”Dubbel Vresros”, den sistnämnda hänger i det första rummet. De båda har helt olika kolorit men är byggda på tjocka vertikala linjer vilket ger dem ett för Ingvarsson ovanligt sammanhållet uttryck.

 

img_2566

 

”Kosmos Rehab”, som hänger mittemot den av rosa färgfält dominerade ”Dubbel Vresros”, står ut som något av en subtil solitär: färgerna är blandade i pastelliga toner och dukgrunden har lämnats omålad i ovanligt hög grad. En fantastisk målning.

Med på utställningen finns också ett antal kritteckningar i ockra, rött och svart, med planeter som motiv. De har samma rytmiska stringens som målningarna men är överflödiga ur ett konstnärligt perspektiv. De fyller istället en nog så viktig kommersiell roll: att kunna erbjuda köpare verk i olika prisklasser.

©Dan Backman Rec publ i SvD 160901 (foto Dan Backman, katalogfoto Mattias Lindbäck)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: