Damián Ortega, ”Casino”: Malmö konsthall, 2016
Damián Ortega och Gabriel Orozco är förbryllande snarlika i det konstnärliga uttrycket. De är båda från Mexico och deras respektive mest kända verk är en modifierad Citroen (”Paddan”) och en demonterad Volkswagen (”Bubblan”). Orozcos itusågade smala padda visades på den stora utställningen på Moderna museet för två år sedan medan Ortegas bubbla finns att beskåda hela sommaren på Malmö konstahll.
Båda verken är originella och ytterst dekorativa. De lämpar sig ypperligt på bild och har därför bidragit till konstnärernas globala genomslag.
Likheten mellan de båda är inte slumpmässig: Damián Ortega och några andra mexikanska konstnärer – Abraham Cruzvillegas, Gabriel Kuri, Dr Lakra – brukade under några år på 1980-talet regelbundet träffas i Gabriel Orozcos ateljé. Detta under en tid då Mexico var en marginell spelare på den internationella konstscenen. Sedan dess har samtliga i denna informella grupp gjort separata internationella karriärer.
Utställningen på Malmö konstahall, som getts namnet ”Casino”, är Damián Ortegas första separata i Sverige. Den är retrospektiv och täcker in alla aspekter av konstnärsskapet, från de tidiga små och lätt surrealistiska objekten från 1990-talet till de grafiskt stringenta och mycket dekorativa affischer Ortega gjorde till förra årets utställning på Pirelli HangarBicocca i Milano och som nu klistrats upp direkt på väggen i konsthallen.
Konstnären är något av en loppisfyndare och tydligast blir det i verket ”Controller of the universe” där hundratals uttjänta arbetsredskap hängts upp och arrangerats på ett sätt som liknar en explosion. Trots verkets något aggressiva våldsamhet har Ortega frammanat en poetiskt elegant känsla av tyngdlöshet.
Huvudnumret är det som kallas ”The Beetle trilogy” och som kretsar kring VW-bubblan, en vanligt förekommande bil även i Mexico. Och, vilket väl är nog så viktigt, en bil som konstnären själv rattade som ung.
De tre verken är placerade i en rak linje i den vackra ljusa konsthallen. Längst in ”Cosmic thing”, den isärskruvade och i vajrar upphängda bilen som blir till en materialiserad sprängskiss. Den är naturligtvis helt omöjlig att motstå för alla som de som gillar att meka med bilar. Men kanske ännu mer för oss som fångats av sprängskissernas magi: det vackert symmetriska systematiserandet av delars inbördes förhållande och hur de ska sättas samman.
Sett ur ett konsthistoriskt perspektiv är det förstås ett gigantiskt ready-made, även om själva isärplockandet inneburit att Ortega gestaltat det som en svävande skulptur. Till viss del blir det till en hommagé, då verket tillkommit samma år, 2002, som den ikoniska VW-bubblan slutade tillverkas i Mexico.
Framför ”Cosmic thing” ses performance-verket ”Moby Dick”: ytterligare en VW-bubbla från samma tidsepok, 80-talet, fast hel och fullt fungerande, och en uppställning musikinstrument, trumset, gitarr och bas.
”Moby Dick” refererar till Led Zeppelin-låten med samma namn men också, förstås, till Herman Melvilles roman. Till skillnad från många andra performance-verk fungerar detta också som en installation. Man måste inte nödvändigtvis uppleva hur konstnären eller någon annan med rep och taljor försöker tämja en slirande bil med däck insmorda med fett. Det räcker med att se ett filmklipp på konstallens facebooksida.
Trilogins senaste verk, ”Escarabajo” från 2005, är en film som projiceras på en pelare. Den visas lite i skymundan och är, som en del andra verk av Ortega ganska banal. Escarabajo är spanska för skalbagge, vilket ju som bekant är ett smeknamn för just den här bilmodellen, och syftar här på att Ortega begraver en VW-bubbla upp och ner som en, enligt katalogen, ”försvarslös insekt på rygg”.
Tillsammans blir de tre verken till både en hyllning och en sorgesång över en ikonisk bilmodell. Ingen tungsint och drabbande elegi, snarare lättsamt melankolisk. En möjligen motsägelsefull beskrivning som kan gälla för hela utställningen.
©Dan Backman Rec publ i SvD 160829 (text+foto)
Kommentera