The Amazing: Ambulance (Partisan/Pias, 2016)
Efter fyra album är The Amazing fortfarande något av en hemlighet på den svenska musikscenen. Stockholmsgruppen uppmärksammas regelbundet på viktiga internationella musiksajter som Pitchfork och Stereogum men något svenskt genombrott har det aldrig blivit.
Att det nya albumet smugits ut mitt i högsommaren, när mediebevakningen går på sparlåga, ser nästan ut som en tanke. Det här är ingen grupp som söker den snabba framgången. Tvärtom verkar det som: låtarna är långsamma, lågmälda och långa och när gruppens motvilliga frontman tillika låtskrivare, Christoffer Gunrup, intervjuas talar han mest om hur mycket han ogillar att berätta om sin musik och hur jobbigt det är att uppträda.
Trots detta, eller kanske tack vare, har bandet släppt skivor som till stora delar är helt lysande: atmosfärisk folkrock med lika kalejdoskopiskt psykedeliska som ödesmättat postrockiga gitarrer och en sorgset spröd röst svävande ovanpå. Att det är svårt att höra vad Christoffer Gunrup sjunger spelar mindre roll, det är som att hans röst blir till ett instrument bland andra.
Sett till sin helhet är ”Ambulance” inte riktigt lika vackert skimrande och färgrikt som föregångarna. ”Floating” och ”Through city lights” är ljuvligt svävande melodiska men i övrigt är det som att musiken blivit mer gråmelerad. Vet inte riktigt om jag diggar det entonigt malande partiet i ”Blair drager”, med en malplacerad twangig gitarr, eller antydan av krautrock i ”Moments like these” men förstår att gruppen måste söka sig nya vägar för att komma framåt.
©Dan Backman Rec publ i SvD 160730
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera