kritik sedan 1993

Mirei: Small parts (Havtorn/Plugged, 2016)

Vet inte riktigt hur man ska beskriva Mirei.

Pop? Nja, inte går det att rubricera deras finstämda ballader som pop.

Jazz kanske? Jo, då kommer man möjligen lite närmare, fast även det är en otillräcklig genrebeskriving. Duons stämsång och udda sättning med piano och violin är dessutom apart i jazzsammanhang.

Konstmusik? Jo, sångerna styr gärna in i en kammarmusikalisk fåra, med minimalistiska övertoner. Men inte heller det ringar in musiken på ett adekvat sätt.

Återstår att se det som ett konglomerat av just detta: pop, jazz, konstmusik. Inte helt ovanligt idag, men Mirei får ihop det på ett alldeles eget sätt: känsligt, skickligt, allvarligt, dynamiskt och med ett absolut gehör både för enskilda sångers konstruktion och den dramaturgi som krävs för att skapa ett album som fungerar i sin helhet.

 

Mirei_Omslag_160114-300x300Debuten ”Small parts” är just det: tio mycket gediget komponerade och arrangerade sånger. Briljant framförda av pianisten Johanna Edberg och violinisten Natalie Migdal, som också sjunger med klara och rena och starka röster: röster som trivs ihop och formerar sig i intressanta stämmor.

I den dynamiska och delvis pizzicato-trippande ”Pixies” får Natalie Migdals violin hjälp av Daniel Migdal, Sofia Hansen och Natalia Goldman. Den stråkkvartett som då uppstår används förtjänstfullt till mittenpartiets intensiva minimalism någonstans mellan Philip Glass och Steve Reich.

Samma stråkkvartett återkommer i ”Stranded” fast då med långa stråkdrag som mer liknar Michael Nyman och Gavin Bryars.

Referenserna till den amerikanska och brittiska minimalismen är ofrånkomliga men kontexten och det lite fragmentariska gör att ett annorlunda uttryck uppstår.

I titelspåret adderas fem röster vilket ger en drömskt eterisk effekt när rösterna snyggt klingar ut i Tumba kyrka, den plats där inspelningen gjorts av i oktober 2014. Det är en coda som gärna kunnat få fortsätta ett bra tag till.

Finns det då inget negativt att anföra? Tja, det skulle väl i så fall vara att allvaret i både text och musik skulle kunna tippa över i en jobbigt andäktig känslosamhet. Men nej, jag tycker att de håller sig på precis rätt sida.

 

IMG_0616

 

När Mirei har en välbesökt releasespelning på Teaterstudio Lederman 12 mars 2016, alltså långt över ett år senare, låter det lika bra som på Göran Peterssons inspelning. Möjligen blir musikens samtidigt både sköra och kraftfulla karaktär ännu tydligare live.

Samförståndet,  hantverket och det seriösa anslaget samverkar till en laddad och tät konsert. Duon uttökas även här med tre stråkar i några sånger men någon körsång blir det (tyvärr) ej.

©Dan Backman 160327 (text+foto) + foto: Annica Zion

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: