Fredrik Söderberg, ”Åter till naturen i Tyskland”, Galleri Riis, Stockholm, 2016
På sin hemsida låter Fredrik Söderberg meddela att han av personliga skäl inte längre kommer arbeta med, som han skriver, ockulta eller esoteriska ämnen. Ingen förklaring eller bevekelsegrund redovisas vilket gör meddelandet både kryptiskt och spekulativt. Ungefär som en popstjärna som meddelar att hen inte kommer göra några fler konserter.
Det kryptiska meddelandet går onekligen i linje med konstnärsskapet. Fredrik Söderberg hör ju till de svenska samtidskonstnärer – vid sidan av Christine Ödlund som just nu har en stor utställning på Magasin III – som grävt djupast i ockultism och myter. Företrädesvis tyska rörelser och gestalter från det tidiga 1900-talet. Som antroposofi, teosofi och allmänt vurmande för vegetarianism, nationalism och ett liv i samklang med naturen.
Den utställning han är aktuell med på Galleri Riis utgör inget undantag, snarare tvärtom. Men de relativt små akvareller som han visar skiljer sig ändå mycket från de esoteriska och utflippat allegoriska bilder i stora format man vanligtvis förknippar med Fredrik Söderberg.
I enlighet med den prosaiska utställningstiteln ”Åter till naturen i Tyskland” är det denna gång bilder som på ett närmast reportagemässigt sätt dokumenterar en resa han gjort i Tyskland och Schweiz. En slags bildningsresa där han likt en pilgrim besökt i sammanhanget viktiga platser som Teutoburgerskogen, Martin Heideggers skrivarstuga, Nibelungenhalle, Monte Verità och Schloss Neuschwanstein.
Det finns även en snyggt formgiven bok, utgiven 2015 på förlaget Edda, där de flesta bilder finns med och där Söderberg i en intressant och lättläst text beskriver sin resa och drar i alla tänkbara trådar som finns mellan, för att ta några exempel, Goethe, Steiner, Richard Wagner, Hugo Höppener (en konstnär mer känd under namnet Fidus), Ernst Jünger och LSD-uppfinnaren Albert Hofmann. Naturligtvis kommer han även fram till slutstationen Adolf Hitler, då ju nazismen på olika sätt hade kopplingar till den germanska mytologin och allehanda ockulta strömningar.
Allt detta är förstås känt och genomlyst sedan länge av såväl forskare och skribenter som filmare och konstnärer. Vad Söderberg bidrar med är hans alldeles egna berättelse: hur han hittade in i denna märkliga väv av germanska myter och ockulta rörelser och viljan att undersöka och förmedla dem via konsten.
Fredrik Söderberg är en god tecknare och en skicklig målare med känsla för akvarellmediets möjligheter till valörer och lasyrer. När han porträtterar byggnader, vilket han gärna gör, är det som vore de gjorda för länge sedan av en konstnärligt driven arkitekt. Se bara de utsökta porträtten av Goetheanum i Dornach, Jungs bostad i Küsnacht eller Fidushaus i Voltersdorf. De är bokstavligt talat porträtt, inte avbildningar av byggnader. Det är som att Söderberg sökt fånga något annat än den fysiska materialiteten, någon slags andlighet innesluten bakom byggandernas väggar.
De historiska motiven och det gammalmodigt konventionella akvarellmåleriet, med blekta transparenta färglager på gulnat papper, gör sammantaget att utställningen fått en ålderdomlig aura. Det är förföriskt, förstås, men inte helt oproblematiskt då bilderna ofrånkomligen blir till pastischer. Allra mest kluven är jag till de medvetna patineringar som dyker upp här och där, som om han velat förstärka känslan av att bilderna legat i en källare och blivit både fuktskadade och blekta. Det är utsökt gjort, och blir till ett personligt konstnärligt tillägg, men det är samtidigt ett affekterat stilgrepp.
Men om man ska ta konstnären på orden och se denna utställning som ett bokslut är det verkligen en både vacker och innehållsmässigt spännande slutpunkt. Måste säga att jag är väldigt nyfiken på vad som komma skall.
©Dan Backman Rec publ i SvD 160310
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera