kritik sedan 1993

Anna von Hausswolff: Dramaten, Stockholm, 25 januari 2016

Det råder förvirring kring genrebestämningen av Anna von Hausswolffs musik. När musikåret 2015 nu prisas i diverse galor har hon nominerats såväl i rock och pop som metal. Samtliga genrer är, med alla sina underavdelningar, mer eller mindre relevanta som markörer fast tagna var för sig blir de ofullständiga.

När Anna von Hausswolff och hennes band inleder konserten på Dramatens stora scen, inför en utsåld salong, krånglar de till frågan ytterligare genom ett sökande anslag som har mer med impro och konstmusik att göra. Med metallisk bjällerklang, dovt mullrande bas och elgitarrer spelade som vore de vilsna mandoliner beredes en väg för ”Discovery”, den låt som också inleder det senaste albumet ”The Miraculous”.

Hotfullt köttiga ackord på en synt som programmerats till en punkt mellan hammond och piporgel tar upp musiken till en bombastiskt progrockig nivå med eskapistiska melodislingor direktimporterade från 70-talet. Över det Anna von Hausswolffs demoniskt mässande sång.

Jo, nog är det så magnifikt dystert att en åskmaskin från Dramatens rekvisitaförråd hade passat som handen i handsken. När hon utbrister i några galna skrik över en gotisk orgelslinga i Philip Glass-stil ser jag för mitt inre scenen från ”Jane Eyre” där Mr Rochesters stackars inlåsta fru dör i en dramatisk eldsvåda. Tankarna går lätt åt sådana håll. Vi är ju på Dramaten.

Men allt är inte bara bombastiskt och tungt och mörkt. Det finns nyanser i musiken och dynamiken tas väl tillvara i sättningen med två klaviaturer, två gitarrer och en trummis.

I en av de allra finaste sångerna, den utsökt melankoliska lägereldsvisan ”Stranger”, lämnar Anna von Hausswolff klaviaturen och sjunger den precis nedanför scenen. Det är tätt och passionerat och minst lika starkt som de tunga ljudmattorna.

Ljussättningen är dramatisk och följer på ett fint sätt musikens rörelser. Scenen är aldrig riktigt upplyst, något som kan vara irriterande men som här blir ändmålsenligt. Däremot kan jag inte se att de filmprojektioner som baserats på rymdljud (!) och den von Hausswolffska musiken bidrar till upplevelsen.

©Dan Backman Rec publ i SvD 160127

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: