kritik sedan 1993

Xavier Veilhan: Andréhn-Schiptjenko, Stockholm, 2015/Thomas Elovsson: Björkholmen Gallery, Stockholm, 2015/Lars- Gunnar Nordström: Galerie Bel’Art, Stockholm, 2015

Xavier Veilhan tillhör de stora på den internationella konstscenen. Det ser man inte minst på hemsidan som presenterar den franska konstnären som ett företag med tiotalet anställda och en studio som ser ut som ett arkitektkontor. Han är inte ensam, den Sverige-aktuella Olafur Eliasson är en annan konstnär som driver sitt konstnärsskap som ett företag.

Veilhan jobbar i en mängd olika tekniker men mest bekant är han nog för mobiler, tänk en uppdaterad Alexander Calder, och skulturer av människor och djur. Naturalistiska eller digitalt stiliserade till fasetterade aliens.

Både mobiler och skulpturer finns med på konstnärens sjunde utställning på Andréhn-Schiptjenko. Kyligt eleganta och mer att likna vid designobjekt än konst.

 

IMG_2154

 

Det är i den andra delen av galleriet, den långsmala hallen, som det blir intressant. Ett cederträd har sågats i lika breda skivor och arrangerats kronologiskt, med årsringarna vända utåt, på två smala hyllor.

Det är inte så märkvärdigt kanske, men när man vandrar fram och tillbaka längs med de oregelbundet runda träskivorna blir det som en poetisk konceptuell manifestation av tidens gång. Dessutom med en svag doft av trä.

Ingreppet är brutalt men minimalt: skulle man lägga träskivorna på varandra igen skulle det återigen bli en uppåtsträvande trädstam. Eller rättare sagt en representation av en sådan.

 

IMG_9768

 

Thomas Elovsson har också en mycket konkret utgångspunkt: Tenstagången, det stråk som går genom förortens centrum och vars betongplattor bildar ett blommönster. Gången är från början av 1970-talet och inget är känt om vem som formgav mönstret.

Elovsson kopplar ihop betongblommorna med proggrörelsen i allmänhet och gruppen International Harvester, och deras debutalbum ”Sov gott Rose-Marie”, i synnerhet. Tenstablommorna ser han som ”en kil av motstånd inplanterad i det konforma miljonprogrammet”.

Den visuella manifestationen av detta inte helt glasklara teoretiserande är målningar där mönstrets olika komponenter sammanställts till abstrakta mönster. Elovsson kombinerar målningar i en dämpad färgskala med textskulpturer i lackerat stål där sångtitlarna (av någon anledning översatta till engelska) från ”Sov gott Rose-Marie” bildat nya konstruktivistiska mönster.

Det är en torr och tyst utställning (trots musikkopplingen) men lekfullt dekorativ. Konstnären refererar inte till Beck & Jung (Holger Bäckström och Bo Ljungberg) men nog ser det ut som en fortsättning på deras sjuttiotalistiska mönstermoduler.

 

IMG_9792

 

Efter denna konceptuella konstruktivism kan det vara lämpligt att fortsätta med Lars-Gunnar Nordströms postuma utställning på Galerie Bel’Art. Med ett synnerligen säkert öga för färg och form skapade den finska konstruktivisten verk som i sin subtila slagkraftighet framstår som helt oantastliga.

Det är små verk i gouche, tempera och olja från tre decennier (50-, 60- och 70-talet), vart och ett dynamiskt balanserat både till färg och form. Det är svårt att förstå att de flesta visas för första gången.

©Dan Backman/Rec publ i SvD 151210 (foto Dan Backman)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: