kritik sedan 1993

Willem Andersson: Belenius/Nordenhake, Stockholm, 2015/ Patrik Andiné: Lars Bohman Gallery, Stockholm, 2015

I USA kallas det för lowbrow art. En eklektisk stil som kortfattat kan beskrivas som uppdaterad surrealism med populärkulturella förtecken. Lite som om Salvador Dali vore yngre och född i Los Angeles istället för Figueres. Genren, för visst är det en sådan, tangerar både undergroundserier, folkkonst och naivism och har funnits som en konstnärlig underström sedan 1970-talet.

Jag är tveksam till att vare sig Patrik Andiné eller Willem Andersson vill hänföras till denna krets av både utbildade och självlärda konstnärer. Antar att de inte heller vill bli sammanförda och jämförda vare sig med varandra eller med Kristoffer Zetterstrand, en annan konstnär att nämna i sammanhanget. Men då de råkar ställa ut samtidigt (sista helgen!) är det frestande att göra kopplingen.

 

IMG_2164

 

Patrik Andinés ganska små målningar på stora Lars Bohman Gallery pekar mot René Magrittes torra saklighet mer än mot Salvador Dalis glansiga överdåd. Precis som på tidigare utställningar finns här såväl snötäckta granar som mystiska draperier och gåtfulla interiörer. Många av bilderna skulle kunna vara skruvat kolorerade filmrutor från gamla Hollywoodfilmer, gärna något mystiskt kriminaldrama. Ibland är det lätt att referera till David Lynch och ”Twin Peaks”, men det tvingas man att göra ofta, inte bara i konsten värld utan när det gäller kultur överhuvudtaget.

 

IMG_2157

 

Porträtten är en annan gren av Andinés konstnärsskap, de är mer sköna karikatyrer i Mad-stil än inkännande personporträtt. Antagligen har jag fel när jag tycker mig känna igen en av dem.

Andinés målningar har en omedelbar attraktionskraft men ibland blir de inte mer än ytligt underhållande lustifikationer. Bäst är han när gesterna är små och berättandet nedtonat. Som i målningen ”När sanningen kommer fram”, där en beige vätska runnit fram under ett grått draperi. Eller som i utställningens största målning, ”Dolt i glömska”: ett tält gjort av ett korallrött draperi har slagits upp i en skogsglänta, i förgrunden ett gummiartat träd där barken börjat lossna. Det räcker långt.

 

IMG_2169

 

Willem Andersson har också kunnat vara lite för mycket för sitt eget bästa. Men på sin aktuella utställning på Belenius/Nordenhake har han både reducerat det berättande draget och koncentrerat sitt uttryck åt ett lite mer abstrakt håll.

Det är en utställning som fungerar bättre i sin helhet än i sina detaljer. Tagna var för sig är det skulpturer och målningar som initialt är förförande men som har svårt att behålla sin attraktionskraft. Egentligen räcker det med utställningens första rum, det med det obehandlade trägolvet och de vackert välvda fönstren ut mot Jakobs Torg. Det som visas i det inre rummet är överflödiga variationer på samma tema.

Konstnären har utgått från en amorf klump som varierats i två målningar och tre skulpturer. På målningarna är det som om klumpen – som förslagsvis kan vara olja, asfalt eller kospillning – fått ben och börjat vandra iväg. En klump är förgylld och placerad på piedestal medan de stympade och polerade svarta människokropparna blivit angripna av svampliknande klumpar.

Det är inte så äckligt som det kanske låter, inte alls faktiskt. Såväl måleriet som skulpterandet är utfört med en elegant distans och hela rummet är som en märkligt drömsk installation. Utställningens titel ”It came back and larger” skulle kunna vara hämtad från en gammal amerikansk b-film med sci-fi-tema. Något som förstås är väldigt mycket lowbrow art.

©Dan Backman/rec publ i SvD 151203 (foto Dan Backman)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: