Anna Christoffersson Band: Fasching, Stockholm, 4 december 2015
”Släppa taget” är årets bästa nya jullåt. En mjuk och eftertänksamt kakelugnssprakande popballad med ljuvlig stämsång i brian wilsonsk doo-wop-stil.
Den finns med på spellistan och utgör en av flera höjdpunkter när Anna Christoffersson har premiärspelning med sitt nya band på Fasching: Rasmus Svensson Blixt, trummor, Jonas Jurström, gitarr, Oscar Johansson, klaviaturer, Niklas Fernqvist, kontrabas.
Anna Christoffersson känner vi sedan förr som en själfull och mångsidig sångerska. Alltid hörvärd och engagerande: som soloartist, gästinhoppare på andras produktioner och, inte minst tillsammans med pianisten/kompositören Steve Dobrogosz (ett nytt album från dem står ständigt på önskelistan).
Med sitt nya band tar hon ytterligare steg framåt och uppåt och hamnar i en fruktbart svårdefinierad nisch. Det är pop, rock, jazz, fusion, soul, gospel. Allt på samma gång och framfört med en övertygande kraft och säkerhet. Just nu kan jag inte komma på några andra att jämföra dem med. Det är ett gott betyg.
Det är första gången jag hör det nya materialet (bortsett jullåten) men det håller så hög klass att man är på vippen att be dem köra varje låt en gång till (låtarna är under inspelning och kommer någon gång nästa år).
I centrum står förstås Anna Christofferssons lätt beslöjade stämma men det är mer ett band än en soloartist med komp. Rytmsektionen är både lättrörlig och stabil och både Oscar Johansson och Jonas Jurström levererar högklassiga solon. Blir särskilt imponerad och tagen av Jonas Jurströms flyhänta och melodiösa solon. Ska man placera honom någonstans så får det bli mellan Pat Metheny och Allan Holdsworth.
Tycker mig för övrigt ana Pat Metheny lite här och där. Antecknar också Stevie Wonder och Lionel Richie. Ta det inte bokstavligt utan se det som riktningsangivelser.
I första set (som är det bästa) får vi en mycket fin version av ”Body and soul”. Jag känner knappt igen den men Anna presenterar den under det namnet. Den låter gammal och modern på samma gång: Anna sjunger den som standardjazz medan det raka kompet är mer pop än jazz.
”Round midninght”, som görs av Anna, kontrabasisten Niklas Fernqvist och gästande Magnus Lindgren på tenor, är inte lika bra. Det är inget direkt fel på tolkningen eller framförandet men den känns i sammanhanget för konventionellt gammaljazzig.
Magnus Lindgren bidrar också med snygg tvärlöjt och är suverän på tenor i den avigt svängiga ”Searchers will find”.
Måste också lyfta fram det som verkligen särskiljer och profilerar det här bandet: stämsången.
Alla sjunger och alla sjunger bra. Hur många band kan skryta med det?
©Dan Backman 151205 (text+foto)
Dan Backman 
Ett svar till “Anna Christoffersson Band: Fasching, Stockholm, 4 december 2015”
Tack för en mycket välskriven text!
Jag var helt lyrisk efter denna konsert och du sätter ord på mycket som jag tyckte om med den, gör upplevelsen mer greppbar i dina formuleringar.
Jag hoppas på fler konserter med Anna Christoffersson band inom kort!
GillaGillad av 1 person