Hamish Fulton: Galleri Riis, Stockholm, 2015
Hamish Fulton titulerar sig själv ”walking artist”. Det ska tolkas bokstavligt och innebär att han sedan 1973 ägnat sig åt att göra konst av egna vandringar. Långa vandringar, korta vandringar; de flesta genomförda på egen hand, några med lokal guide, några organiserade som gruppvandringar.
Vissa är fysiskt krävande: som bestigningar av höga berg eller långa vandringar från kust till kust. Andra förefaller lättare att genomföra, som ett av verken på Galleri Riis: ”7 one day walks. Switzerland 2012”, representerad på utställningen av en liten oansenlig målning med blyertstext.
Konsekvens brukar löna sig i konstvärlden och Hamish Fulton är sedan länge ett mycket etablerat namn på den internationella konstscenen med utställningar på viktiga gallerier och tunga institutioner.
Det finns likheter med landsmannen Richard Long, de gick båda på S:t Martins School Of Art i London 1966-68 och båda baserar sin konst på erfarenheter sprungna ur vistelser i naturen. Men där Long omformar och plockar med sig naturen in i utställningsrummen nöjer sig Fulton med ett sakligt dokumenterande genom svartvita fotografier, visualiseringar av bergstopper via tumstockar och brädbitar och lakoniskt summariska texter.
Det är ett konstnärsskap som lämpar sig utmärkt mellan bokpärmar – Fulton har utvecklat ett tydligt grafiskt formspråk – men det fungerar även i vita utställningsrum.
Galleri Riis är en vacker uställningslokal och den aktuella utställningen är ett skolexempel på en klassiskt vacker hängning, fast med vissa verk ovanligt lågt placerade.
Konstnären har även utfört två unika väggmålningar. En av dem beskriver några av Fultons alla vandringar i Tibet. Man får bland annat veta att konstnären gjort 22 endagsvandringar, däribland 154 medursvandringar på tibetanska pilgrimsvägar och att han, med en saklighet som övergår i poesi, räknar 2008 steg för var och en av dessa.
Att jämföra Fultons vägen är målet-gående med pilgrimsvandringar eller demonstrationer är dock inte så fruktbart. Fulton kan ta ställning – en gruppvandring gjordes till exempel som stöd för Ai Weiwei – men hans konst är mer poetisk än didaktisk.
Utställningen på Galleri Riis ger inget nytt till bilden av den brittiska konstnären, det är inte heller meningen. Hans lika långsamma som eftertänksamma konst handlar mer om variationer på ett tema. Med tiden har den kommit att indirekt peka på vikten av ekologisk medvetenhet. Vad kan vara mer miljövänligt än att ta sig fram för egen maskin?
©Dan Backman (text+foto)/Rec publ i SvD 151105
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera