Anish Kapoor: Kapoor Versailles, Versailles, Paris, 2015

av Dan Backman, 20 oktober, 2015

Slottet och parken i Versailles har sedan 2008 upplåtits åt utställningar med samtidskonst. Det har arrangerats utställningar där innan dess men ambitionsnivån togs till en ny nivå med satsningen på Jeff Koons barocka kitschskulpturer. Ett spektakulärt men egentligen logiskt tilltag – det blanka och pråliga finns ju både i Versailles och hos Koons – som orsakade en hel del reaktioner.

Årets utställning med skulptören Anish Kapoor har även den hamnat i skottgluggen. De upprörda känslorna, som gått så långt som till vandalisering vid tre olika tillfällen, har gällt det gigantiska och mycket centralt placerade verket ”Dirty corner”, som i media kommit att kallas ”drottningens vagina”.

De antisemitiska slagord som tidigare i september sprayades har nu delvis täckts med bladguld. Konstnären själv förklarar det i Le Figaro som ett ”konstnärligt svar på politiskt våld” och har låtit lite av de sprayade bokstäverna skymta fram ”som ett sår”.

Hur man än väljer att tolka verket – man kan lika gärna lyfta fram det falliska i den tubliknande form som följer på öppningen – är det ur en rent estetiskt aspekt ett riktigt åbäke. Sedd som en kommentar, eller snarare angrepp, på André Le Nôtres tuktade och symmetriska slottspark blir verket som bäst. Skulpturen i massivt stål har liksom bara dumpats tillsammans med stenbumlingar på den uppgrävda och allmänt misshandlade gräsmattan som leder ner till fontänen med Apollon.

”Shooting into corner”, som visas inne i Jeu de Paume, utanför slottet, är ett bättre verk. Här har Kapoor installerat en kanon, också det en fallossymbol, som skjutit iväg kanonkulor i mörkröd vax rätt in i ett uppbyggt vitt hörn. Resultatet är blodigt och smetigt och pekar både på aggressiv maktutövning och action painting.

Sammanlagt visas sex verk. Vid sidan av ”Shooting into corner” hittar man det bästa bidraget nere vid Grand canal. Här har konstnären skapat en vattenvirvel som med ett olycksbådande svagt dånande ljud drar ner betraktaren i underjorden.

Övriga verk är svagare och också de variationer på för Kapoor välbekanta teman. Konstruktionerna med speglar, ”Sky mirror” och ”C-Curve”, är roliga att fotografera sig framför – antar att de instagrammats och facebookats oräkneliga gånger – men blir inte till mycket mer än blinkningar till Spegelsalen inne i slottet. ”Sectional body preparing for monadic singularity”, som hittas inne bland de labyrintiska alléerna, liknar mest en spejsat designad högtalare i kolossalformat.