kritik sedan 1993

Love & mercy (2015)

11191463_oriBill Pohlads film om Brian Wilson är förvånansvärt lågmäld. Det är ingen Beach Boys-biografi, sådana finns det gott om, istället handlar den om inspelningen av ”Pet sounds” och ”Smile” och tiden som ledde fram till det mentala sammanbrottet. Och den långa och mödosamma vägen tillbaka.

Pohlad korsklipper Wilsons kaotiskt kreativa sena 60-tal med de mörka åren 1975-1992, då den manipulativa psykoterapeuten Eugene Landy kontrollerade Wilson dygnet runt och proppade honom full med illegala mediciner.

Med uppdykandet av Melinda Ledbetter 1986 blir filmen något av en solskenshistoria: Ledbetter ser hur galen Landys behandling av Wilson är och blir behjälplig när Wilson-familjen slutgiltigt gör sig av med honom.

Det är en film helt på Wilson och Ledbetters sida. Landy, pappa Murray och Mike Love är the bad guys medan Melinda Ledbetter är the good woman. Att hon tagit över rollen som beskyddare av den fortfarande stukade Wilson är väl inte mycket att säga om. Att döma av filmen verkar hon vara av prima virke.

Paul Dano och John Cusack är mycket trovärdiga som den unga respektive åldrade Brian Wilson. Elisabeth Banks likaså som Melinda Ledbetter. Scenen där Brian för första gången möter Melinda är av den sort man kan se om och om igen.

Rollbesättningen är även i övrigt mycket bra. Medlemmarna i Beach Boys är porträttlika och att låta Paul Giamatti gestalta Egene Landy är förstås genialiskt. Giammatti framställer honom utan några som helst goda sidor. Ett lysande porträtt helt i klass med rollen han gör som kolerisk radiostationchef i Howard Stern-filmen ”Private parts”.

 

2b4b25e4-bf19-4752-b7e6-00f637bd87bd-2060x1236

 

Annars är den stora behållningen de mycket realistiskt återskapade inspelningscenerna av ”Pet sounds” och ”Smile”. Med ”riktiga” musiker – coolt uppklädda som studiomusikerna i The Wrecking Crew, filmade med två handhållna super 16-kameror i en av de studios som användes, United Western Recorders – ligger det nära de svartvita dokumentärfilmklipp som kan hittas på youtube.

Paul Dano är mycket imponerande som den gudabenådade musikskapare Brian Wilson var vid denna tid och skapar en längtan efter mer: tänk om detta skulle kunna bli en egen genre, realistiskt återskapade studioinspelningar ur musikhistorien.

©Dan Backman 150930

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: